EXERGIGRUPPEN I SIGTUNA
FÖR ETT UTHÅLLIGT LVISUPPEHÅLLANDE SYSTEM

Exergidagen 2020-11-17 på Sigtunastiftelsen

Mot bakgrund av  den skriftliga dokumentation som under samtalsdagen var tillgänglig för deltagarna (se också Exergigruppens hemsida exergigruppen-sigtuna.se), gör vi inte här ett försök att sammanfatta något av allt det som vi tillsammans kunde ta till oss i föredrag och gruppsamtal under den intensiva dagen. Vi försöker i stället att här formulera några frågeställningar inför kommande samtal om bland annat behovet av att restaurera begreppet ”det uthålliga samhället”, om det nödvändiga i att utifrån en tydlig utgångspunkt kunna låta olika praktiska tillämpningar få finnas till bredvid varandra, om behovet av fördjupad kunskap för att kunna bidra till en omställning av allas vårt gemensamma exergiuttag och om värderingsfrågornas betydelse i gruppens fortsatta samtalsprocess.

  1. Exergigruppen har på olika sätt aktualiserat tillväxten som en utmaning utifrån en diskussion om hållbarhetens gränser. Ett generellt problem som gruppen därvid har stött på gäller användningen av begreppet ”det uthålliga samhället”. Detta uttryck har i debatten blivit ett allmänt honnörsord genom att det kommit att omfatta så många områden att det, frånsett sin positivt viktiga inriktning, i realiteten förlorat ett klart fokus. Organisationssveriges vision av ”det hållbara samhället” blir därmed ett moraliskt, etiskt problem - kan man tala om något som är så allmänt att ingen vet vad som verkligen avses?  Om begreppet inte är konsistent till sitt innehåll är risken uppenbar, att vi alla skyler över mer än verkligen engagerar oss i den problematik som måste lösas. Begreppet ”det uthålliga samhället” kräver därför förnyat försök till beskrivning (i fråga om både utgångspunkt och inriktning) för att det skall kunna användas på ett meningsfullt sätt. Utifrån Exergigruppens syn gäller, att i detta försök till nytolkning det livsuppehållande systemets uthållighet  (”miljömässig hållbarhet”) måste prioriteras; detta utgör ju den nödvändiga grunden för alla övriga millenniemål.
  2. Exergigruppen ser, med sin övertygelse om de termodynamiska lagarnas grundläggande betydelse för det praktiska handlandet, att vi har till uppgift att arbeta vidare i en kritiskt granskande funktion gentemot Myndighetssamhället. Med samma utgångspunkt har vi också en positivt utmanande funktion gentemot våra medmänniskor för att på detta sätt söka skapa modeller för hur ett långsiktigt hållbart samhälle kan utvecklas. Eftersom vi alla söker oss framåt mot en fungerande helhetssyn, måste vi tillitsfullt kunna låta olika alternativa tolkningsförsök få prövas sida vid sida (utifrån den tillit till olika ställningstaganden, som återfinns i begreppet ”enhet i mångfald”).
  3. Med ökad resursförbrukning i ett globalt perspektiv och i vetskap om att tidsperspektivet är alarmerande kort vill gruppen söka påskynda en tydlig och medveten omställning av samhällets exergiuttag. Den styrande verklighetsuppfattningen måste alltså i grunden förändras. I detta perspektiv är gruppens arbete ekonomiskt radikalt - och förväntningarna på det nuvarande politiskt legitimerade systemtänkandet små. Någon verklig, seriös diskussion med Myndighetssverige har vi inte uppnått och överraskande nog inte heller ett seriöst, brett samtal om forskningssamhällets möjligheter att vidimera eller ogiltigförklara gruppens uppfattning om de termodynamiska lagarnas grundläggande betydelse för  hur den fortsatta samhällsutvecklingen bör hanteras. I den mån gruppen skall fortsätta att söka kontakter med Myndighetssverige kan diskuteras - kontakter med enskilda politiker är kanske en mer fram komlig väg. Fördjupade  kontakter med forskarsamhället i hela dess bredd hör definitivt samman med gruppens fortsatta arbete; kunskap är ju förutsättningen för ett meningsfullt lärande - och därmed också för meningsfulla samtal om bland annat allas vårt gemensamma exergiuttag.
  4. Till Exergigruppens kännetecken hör att vi söker föra samman faktisk kunskap om det naturvetenskapliga regelverket för ett långsiktigt hållbart samhälle med ett sökande efter de livsåskådningsmässiga värderingar, som leder till en behandling av skapelsen med både vördnad och omsorg. Samtalsdagen visade att det kanske är lättare att kommunicera i naturvetenskapliga än  i livsåskådningsmässiga termer. Ett samhälle som mäter sin standard i andra kategorier än konsumismens måste rimligen betona en värdering av närsamhället,  medmänniskan och gemenskapen på ett tydligare sätt än vad som kännetecknar dagens samhällsdebatt. En sådan förändringsprocess kräver samtal om de värderingar, som det för oss alla såsom enskilda individer är nödvändigt söka utveckla. En angelägen uppgift för Exergigruppen blir därför att fokusera på vad det innebär att vara människa bland allt annat skapat här på jorden. Hur kan gruppen bidra till att vi som medborgare på ett ansvarigt, positivt sätt  motiveras att stödja de åtgärder, som krävs för att ett långtsiktigt, uthålligt livsuppehållande system (och därmed ett uthålligt samhälle) kan förverkligas? Inriktningen kan kanske på ett enkelt sätt uttryckas som att människans uppgift är att fungera som skapelsens medarbetare - i stället för att , som nu ofta är fallet, vara dess motarbetare. I det senare fallet kommer alla parter -  och inte minst människan - att bli förlorare.
  5. Sigtunastiftelsens och Exergigruppens samtalsdagar kan med ett stort mått av ödmjukhet uppfattas som ett embryo till ett ”universitet”, som utan politiska eller ekonomiska bindningar ser lärandet, utbytet av kunskap och samtalet om de termodynamiska lagarnas grundläggande betydelse för den eftersträvade uthålligheten som sitt särskilda kännetecken. Samtalsdagarna i januari, maj och nu i november har implementerat den arbetsform, som gruppen har gjort till sin. Dialogen ger varje deltagare möjlighet att lyssna, pröva och därmed fördjupa sitt eget personliga ställningstagande. Samtalet utifrån  vunnen kunskap och reflexion ger möjlighet till ett slags ekologiskt präglad ”hemspråksträning”. Exergigruppen ser därför - utifrån dialogen som arbetsform - med förväntan fram emot den form av samverkan, som Sigtunastiftelsens företrädare gav uttryck åt vid den nu genomförda samtalsdagen.

Sigtuna i november 2005

    Gustaf Delin        Gunnar Weman