|
Insändare
2010
Gott nytt klimatår! FN:s klimatmöte i
Köpenhamn kan tyckas vara ett misslyckande eftersom inga bindande
utsläppsminskningar fastställdes. Men de flesta av
världens länder förespråkar nu att den globala
temperaturökningen måste begränsas till +1,5 grader.
Det är nu nästan svårt att hitta seriösa
aktörer som har sämre mål än +2.
Vår planet, ekosystemen och naturresurserna är begränsade och ständig materiell tillväxt är därför helt orimlig. Det allmänna medvetandet om detta ökar lavinartat och det är tydligt att tiden för en stor samhällsomställning oundvikligen närmar sig. Det är i pressen på våra nationella och lokala beslutsfattare som vardagen påverkas. Låt oss önska inför det kommande året att de och vi skall vara modiga och framsynta nog att fatta stora och små beslut i linje med mänskligheten och civilisationens överlevnad. Det som påverkar framtiden är när vi beslutar oss för hur vi arbetspendlar, när vi planerar veckomatsedeln, väljer semestermål, avstår från shopping, skjuter upp bilbytet, väljer att slita på möbler och inredning ett tag till. Det är då det gäller. Svårare än så är det inte! Generationerna före oss visste inte. För dem som kommer efter kan det vara för sent. Det är på oss det hänger! 090206 Vi vill ha framtidshopp, inte ökad tillväxt. I fredagens Ordet fritt skrev Svenskt näringslivs Jonas Frycklund att ”konsumtion faktiskt inte är något vi kan avvara”. Att öka konsumtionen och därmed produktionen är säkert ett bra sätt att få de tekniska och ekonomiska hjulen att snurra. Men för mänsklighetens överlevnad är det ett kortsiktigt och naivt sätt. Det vi verkligen inte kan avvara är en jord som kan producera rena livsmedel, vatten i tillräcklig mängd, ett klimat som låter de ekologiska systemen leva vidare, giftfria hjärnceller och ett hopp om framtiden. Om dessa ting försvinner kommer vi att ”finna båset tomt”. Konsumtionshetsarna vet nog detta, innerst inne. Eller? Arvid ( Berglund) (20 år) Svamp och ved istället för shopping. Människan har genom evolutionen utvecklat en överlevnadsbefrämjande instinkt; att samla på lager, att lägga i ladorna. I dagens tillväxtdyrkande, västerländska urbana miljö har denna djupt mänskliga egenskap perverterats till det som många anger som främsta fritidssysselsättning: ”shopping”. Shopping av t ex skor, fordon, väskor, verktyg, kläder, inredning och IT-saker används för att känna mening med livet, som tröst och för att skapa sig identitet och status. Denna skenande konsumism hotar nu att förbruka och förgöra naturen - hela jordens livsuppehållande system. Om vi blir medvetna om detta dilemma kan vi rikta om samlarmanin och habegäret till sådant som har ett djupare värde och inte undergräver vår existens. Plocka svamp! Samla bär! Odla grönsaker! Hugg ved och trava i vedboden! Laga och vårda det vi har istället för att köpa nytt! Vilken tillfredsställelse! Monika Sundström, Prästmon i Ådalen |