| Inlägg
av Kerstin Ebbeersten angående får som betar: Det är nog så att hela diskussionen som den förts från fårägarens sida inte är helt väl grundad. Fåren kan inte bjudas på annat än gräs och kvistar som rimlig mat, eftersom våmmen inte tål några stora mängder spannmål. Det blir då feljäsning i magen (våmmen). Idén med idisslarna är ju att dom kan omvandla för oss människor lågvärdiga växtarter till högvärdiga livsmedel, och dessutom ull, skinn, horn, ben, och inte att förglömma mjölk, vilken vi kan erhålla från såväl kor som får och getter. Foderomvandlingsförmågan vid mjölkproduktion är mycket hög, jämfört med produktion av kött (jämförelsen kalorier i foder till djuret jämfört med kalorier i maten/mjölk/kött till oss). Därför är mjölkproduktion mycket bra för att förse människorna med mat från marker som inte kan konkurrera med åkerbrukets produktion, och detta gäller särskilt i nordliga trakter. Torbjörn berörde denna fråga om att omvandla för oss lågvärdiga gräs mm till värdefulla livsmedel i sitt föredrag, om ni minns. Vi kan inte producera spannmål eller annan "mat" alls på sådan mark som fåren (eller kossorna) framgångsrikt kan nyttja. Jag fann en utomordentlig artikel från i höstas i UNT där Paul Holtenius (veterinär) beskriver vad som händer i våmmen och han säger bland annat att korna faktiskt inte är så stora miljöbovar som många tror. http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=2-AV_ID=686202,00.html Jag lutar starkt åt en teori (min egen) att många (de flesta) som yttrar sig i denna fråga om metanutsläppen är mycket dåligt pålästa. Det är mycket olyckligt att man så snabbt kan vinna gehör hos den breda massan, inklusive en mängd forskare, för en så dåligt underbyggd idé, som att kossorna skulle vara en stor miljöbov, särskilt när man jämför den med andra utsläpp. Såsom gammal husdjursagronom vill jag bedöma denna artikel av Holtenius som mycket relevant och läsvärd. Vi som är utbildade om idisslare känner till det som Holtenius sammanfattar här i artikeln. Han påpekar idisslarnas annorlunda protein och energiomsättning. Idisslarna nyttjar bland annat propionsyra som bildas i våmmen för sin energiförsörjning och för tex fettproduktion till mjölken och köttet. Våmmen är en känslig kemisk fabrik som styrs automatisk vad beträffar temperatur, pH mm. Denna farik samlar själv in sina produktionsmedel (fodret), genom att det har fyra stolpar som det kan förflytta sig med. Detta är väl fantastiskt. Dessutom kan fabriken själv fixa nya fabriker..... Detta betyder att produktionen i denna slags fabrik är mycket effektiv och mycket billig. Denna kossefabrik (eller får/get-) bidrar dessutom till biologisk mångfald genom att beta och ge plats för många olika arter. Jag minns att vi under studietiden konfronterades med idisslarnas fantastiska foderomvandlingsförmåga genom ett experiment som Virtanen i Finland gjorde - han utfodrade korna med rivet tidningspapper och Urea (urinämne). Det fungerade och man fick mjölk av korna och dom mådde bra. Detta experiment skall dock inte upprepas av "gemene man". Hemligheten här är alltså våmmens mikrober, som omvandlar cellulosan med hjälp av bakterier, svampar mfl mikrober, och dessa mikrober "smältes" sedan i kossans egentliga mage, löpmagen, som liknar vår mage och kan då nyttja mikroberna på samma sätt som vi nyttjar kött. Jag vet att det finns andra personer som är bättre pålästa än jag i sammanhanget, men vill ändå ge en liten ledtråd till nya sätt att betrakta dessa mänsklighetens mycket gamla djurslag och samarbetspartners för överlevnad i alla trakter som inte kan betraktas som "paradiset" där frukterna alltid hänger på grenarna för direkt konsumtion.... Denna lilla betraktelse skriver jag mest för att ge idisslarna litet upprättelse, och för att vi skall förstå att det inte går så lätt att leva här uppe i nord utan dessa djur. Det är ju inte rimligt att vi skall skövla regnskogen i Amazonas för att inte fåren skall rapa metan i Jämtland. Det krävs grundläggande kunskaper om dessa frågor för att vi inte skall komma fel. Under kursen nämndes ett viktigt begrepp - systemgränser. Det är också viktigt att resten av de fakta som man använder vid argumentationerna är någorlunda korrekta. Som att tex veta vad olika djur kan äta och varför och i vilka mängder och proportioner. Väldigt stor del av det kött som säljs i våra butiker kommer från nötkreatur som är uppfödda med stor andel spannmål i fodret. Detta ger bland annat kött av betydligt sämre kvalitet än sådant kött som härstammar från stråfoder och inte från kärnan, det vi kallar spannmål (tex vete, korn eller majs). Idisslare mår för övrigt inte bra om de får för mycket spannmål. Får dom inte stråfoder kan dom inte överleva för våmmen slutar att fungera. Det finns även idag vilda idisslare, tex älg, rådjur mfl hjortdjur. Även dessa har en mycket ömtålig mage. Dessa djur föredrar löv, grenar, mm framför "gräs". Därför betar älgarna gärna små tallar. Detta som reflektion över Birgittas inlägg. Hälsningar Kerstin |