Om Sigtuna Exergiakademis utgångspunkter.

Exergigruppen i Sigtuna bildades 2002 i syfte att diskutera och
klargöra de villkor som måste uppfyllas för att samhället skall vara uthålligt.
Gruppen (som sedermera omvandlats till Sigtuna Exergiakademi) har i sitt arbete
valt att betrakta naturen plus samhället somen enhet och som ett dynamiskt,
självorganiserande system samt att kalla detta system för det ”Livsuppehållande systemet”.
I detta system växelverkar människan och samhället med naturen genom att hämta
exergirika resurser från naturen och lämna tillbaka exergifattiga nedbrytningsprodukter och avfall dit.
Det livsuppehållande systemet tillförs kontinuerligt exergirik strålning
från solen och strålar själv ut värme med låg temperatur, d v s exergifattigare
strålning till världsrymden. Exergitillförseln till systemet utgör förutsättning för processer,
livsprocesser och andra, som dels överför exergi till och dels fixerar exergi i systemet.
 Det tar sig uttryck i strukturuppbyggnad och annan generering av resurser,
t ex generering av koncentrationsgradienter i systemet.

Under tidernas lopp har stora mängder exergirika resurser alstrats i
systemet t ex fossila bränslen, syrgas i luften, biomassa och inte minst har
det livsuppehållande systemet självt organiserats med alla sina intrikat
sammanlänkande och växelverkande strukturer och organismer och processer.
Det innebär att det livsuppehållande systemet kommit att innehålla ett stort
mått av upplagrad exergi och därför befinner det sig långt från termodynamisk jämvikt

Inte minst viktigt är, att systemets exergiinnehåll utgör en
grundförutsättning för de livsbetingelser som vi och våra medvarelser är
biologiskt anpassade till och beroende av. Det framstår därför som ett vitalt
intresse, att dessa betingelser bevaras inom snäva gränser för att det
livsuppehållande systemet och därmed också samhället skall vara uthålligt.
Mot denna bakgrund framstår det som möjligt, att utifrån
termodynamikens lagar, formulera grundläggande kriterier, vilka måste
realiseras, för att det livsuppehållande systemet och därmed också samhället
skall vara uthålligt.

Om drivmedel, t ex fossila bränslen och kärnkraft, hämtas inifrån det
livsuppehållande systemet och förbrukas, förbrukas också exergi från det
livsuppehållande systemet utöver vad som tillförs systemet utifrån, från
solen. Detta betyder att det livsuppehållande systemets exergiinnehåll minskar.

Om drivmedlen, dessutom används för att driva processer, som i slutändan
omvandlar råvaror och andra exergirika resurser från det livsuppehållande
systemet till exergifattiga nedbrytningsprodukter och avfall, förbrukas även
exergi från dessa resurser. Det innebär ytterligare exergiförbrukning inifrån
det livsuppehållande systemet och att detta således inte kan vara uthålligt i
bemärkelsen att upprätthålla de livsbetingelser som vi och våra medvarelser
är biologiskt anpassade till och beroende av.