TRE VÄGAR ATT UNDVIKA EN KLIMATKATASTROF
 
 
En katastrof måste mötas med extraordinära åtgärder. De åtgärder som idag diskuteras är långt ifrån tillräckliga. De inriktas främst på att, inom ramen för vårt befintliga samhällssystem, införa justeringar för ökad hållbarhet.  Dessa justeringar, främst av teknisk natur, kan liknas vid kosmetika och effekterna är därför begränsade: De kan inte ge resultat inom rimlig tid, de är fysikaliskt tveksamma eftersom energi inte kan skapas utan endast omvandlas och då vanligtvis med stora energiförluster som följd, eller, de är helt otillräckliga. Bland åtgärderna finner vi etanol, solceller och vindkraft.
 
I stället för att miljöanpassa vårt samhällssystem måste vi angripa själva systemet. Dylika åtgärder är sparsamt förekommande i miljödebatten men följande tre exempel kan vara värda att diskutera.

 

  1. Alla världens länder kommer överens om ransonering av våra naturresurser. Varje människa på jorden tilldelas en lika stor kvot vars storlek baseras på jordens förmåga att uthålligt förse oss med denna mängd. Kvoterna kan köpas och säljas och författaren Andreas Malm, som har lyft fram denna metod, menar att vi på detta sätt även får en välkommen överföring av pengar från rika till fattiga.

  2. Världsbefolkningen minskas till en nivå som motsvarar planetens långsiktiga ’bärförmåga’. Staffan Delin vid Exergi-akademin i Sigtuna har beräknat denna nivå till cirka 1,5 miljarder människor. Ett av redskapen är preventivmedel.
     
  3. Själv har jag sedan länge hävdat att vi måste angripa den kraft som styr våra samhällen mot fördärvet, nämligen den ekonomiska tillväxten. Denna måste ersättas av självförsörjning vilket i sin tur leder till en återgång till ett småskaligt, agrart samhälle med stort självbestämmande för människorna.
 
Dessa åtgärder kommer förvisso att möta massivt motstånd då de alla utgör hot mot det etablerade samhällssystemet. Vi står inför ett svårt vägval. I detta val måste vi betänka att i en av vågskålarna ligger människans fortsatta existens på denna planet.
 
Bengt Söderberg

www.overlevnad.org