Staffan Delin och Bengt Söderberg om möjligheterna för det hållbara samhället

Bengt.
Tack för Ditt brev 2007-01-07 kl. 22.20, som jag tycker förtjänar
några kommentarer.

I vår kultur fungerar "Tekniken" tillsammans med två andra begrepp,
"Vetenskapen" och "Intelligensen" som metaforer för att människan besitter
en unik förmåga att skapa resurser, rikedom och oändliga möjligheter.
Föreställningen om en sådan förmåga går också igen i människornas självbild,
verklighetsuppfattning, utvecklingsoptimism och framtidstro.

Genom att ifrågasätta dessa metaforer ifrågasätter man och hotar
vår kulturbärande verklighetsuppfattning och människors självbild,
utvecklingsoptimism och framtidstro. Detta är något som politiker, med
ambitionen att bli omvalda, rimligen skyr som pesten.

Att i det läget ändå påstå, att teknik i grunden består av
omvandlingsprocesser, som i likhet med alla andra processer, biologiska och
andra, är underkastade termodynamikens lagar och således, räknat i termer
av exergi, förbrukar mera resurser än vad de själva kan skapa, är politiskt
mycket inopportunt. Detta eftersom påståendet motsäger föreställningen att
människan kan skapa oändliga resurser med sin teknik, sin intelligens och sin
vetenskap och påståendet hotar därmed den kulturbärande
verklighetsuppfattningen.

Det är inte svårt att föreställa sig vad som skulle hända, om t ex
industriarbetarna finge klart för sig, att den verksamhet de avlönas för, i
själva verket utarmar det livsuppehållande systemet. Detta genom att
förbruka dess exergi, så att de livsbetingelser, som arbetarna själva och deras
barn är beroende av, förstörs. Vad som gäller för industriarbetarna i detta
avseende, gäller också det stora flertalet människor i industrisamhället.
Det är därför inte förvånande, att människor reflexmässigt förnekar
termodynamikens lagar eller i varje fall deras konsekvenser. Forskare och
andra, som trots detta hävdar giltigheten av dessa naturlagar, kommer därför
rimligen att stå sig slätt mot dem som förnekar, förklarar bort och
bagatelliserar dessa naturlagar.

Så kommer det rimligen också att fortsätta tills det livsuppehållande
systemets resurser förbrukats och omvandlats till nedbrytningsprodukter i
sådan omfattning, att livsbetingelserna i det livsuppehållande systemet
försämrats i sådan grad, att detta inte längre kan förnekas, förklaras bort
eller bagatelliseras längre. Vid det laget kommer den samhällsbärande
verklighetsuppfattningen att överges och kulturen att bryta samman. Då
skapas emellertid också förutsättningar för en ny, bättre verklighetsanknuten
verklighetsuppfattning att bryta fram och en ny kultur kommer att etableras.
MHH
Staffan



2007-01-07 kl. 22.20 skrev Bengt Söderberg:

Tack, Folke, för Ditt påpekande om att det fanns ett hyggligt
fungerande ’livsuppehållande system’ innan vi började bygga vårt
energislukande samhälle. Ett stort problem i miljö- och energidebatten är att vi
har en tendens att ta det nuvarande samhällssystemet som utgångspunkt i
våra försök att bygga ett hållbart samhälle.

Visst måste vi, som Staffan påpekar, diskutera teknik i detta
sammanhang. Vi kan till och med ha höga förhoppningar om teknikens
utveckling och möjligheterna att finna ersättare för den fossila energin.

Problemet uppstår när dessa förhoppningar tolkas som ’sanningar’. Jag har
tidigare nämnt hur Ingvar Carlsson inför kärnkraftsomröstningen av tekniker
övertygades om att fusionsenergin skulle vara fullt utvecklad före 2010. Lika
illa är det när SNF torgför uppfattningen att kärnkraften och en stor del av
den fossila energin kan ersättas med förnybar energi till år 2020.

Uppfattningen baseras på ett antal intervjuer med energiproducenter!!
Det allvarliga med dessa överoptimistiska ’prognoser’ är att de kan tas
som intäkt för att undvika den svåra frågan om hur vi ska bygga ett
lågenergisamhälle. Politiker och näringslivet sväljer därför dessa prognoser
med hull och hår.

Jag menar att utvecklingen av det hållbara samhället inte i första hand
handlar om teknik utan om levnadsmönster, eller kanske som någon har
uttryckt det, samhällets arkitektur. Tekniken borde inriktas på att stödja
dessa nya levnadsmönster. Idag inriktar man sig främst på att med
teknikutveckling försöka behålla dagens energislösande samhällssystem.

Bengt Söderberg