Verklighetsuppfattning i förvandling
Exergidagen/Samtalsdagen 2020-11-22 på Sigtunastiftelsen,
här redovisad i form av en del anteckningar.

En inledande kommentar:
  1. Åtskilliga av de inledande föredragen från samtalsdagen finns på Exergigruppens hemsida - www.exergigruppen-sigtuna.se  . Förhoppningsvis kommer ytterligare några inledningar att finnas där inom en snar framtid. Det som vi därför här nedan har fört samman är en del anteckningar, som aktualiserar samtalsdagen och samtidigt pekar framöver mot de frågor som vi gemensamt ställs inför.

  2. Exergidagen har under senhösten föregåtts av ett helt oväntat engagemang i media rörande klimatfrågorna, exemplifierat bl a av filmen En obehaglig sanning med Al Gore som guide och föredragshållare (även visad på Gröna Ladan före och efter samtalsdagen som en del av vårt gemensamma basmaterial) samt TV:s visning av filmen Planeten

  3. Sigtuna exergigrupp har fått tillgång till Oljekommissionens betänkande för att gruppen därigenom skall kunna avlämna en spontanremiss

Anteckningar om samtalets förutsättning:
Ingen vill medvetet förstöra vår livsmiljö. Varför tar vi då oss inte samman i gemensamma ansträngningar att finna adekvata lösningar? Det finns en växande insikt om alltings samhörighet som grunden för en verklighetsförändring, där vi som mänsklighet inte bryter ner mer än naturen förmår bygga upp.

En dator måste programmeras för att kunna bli ett fungerande hjälpmedel. Med hjälp av insikter och kunskaper  kan vi också tillsammans skapa förutsättningar för en synvända, i medvetande om att vi inte kan gå emot skapelsens eget regelverk, dess planhushållning (naturlagarna). Människans uppgift i sitt medvetet utformade medansvar blir att låta anständigheten råda, så att vi inte kortsiktigt exploaterar resurserna för våra i tiden mest näraliggande egoistiska syften.

Så länge naturvetenskapen beskriver universums samlade resurser som död materia kommer av allt att döma rovdriften att fortsätta. Utmaningen är att kunna värdera allt utifrån sina egna förutsättningar och därmed reflektera över kvalitet och sammanhang bortom industrisamhällets begränsade värderingar. Det som krävs är ett grundläggande paradigmskifte. Utan kvalitativa systemförändringar finns ingen verklig överlevnad.

Det finns i världen en dröm om det rationella paradiset, där det skall vara möjligt att förädla råvaror utan att människan i slutändan behöver ta ansvar för att dessa s k förädlade produkter blir oanvändbara, destruktiva sopor. Reningsverken, som vi döljer oss bakom, är ett uttryck för denna dröm om de rationella resurser som står människan till buds.

Genom växthusgasernas utsläpp sker något i naturen, som den aldrig tidigare har upplevt. Det handlar om en unik uppvärmning från senare delen av 1900-talet till exempelvis år 2100. Även i ett miljöanpassat alternativ kommer vi tvingas att registrera långtgående förändringar, där både torkan och regnen blir alltmer omfattande. Dessa förändringar är i sig en global miljöfråga, som kräver medvetna motåtgärder; om vi skjuter denna utmaning framför oss kommer de framtida kostnaderna - och konsekvenserna - bli orimligt stora.

Den aktuella miljöproblematiken kan tolkas som en bruten relation. Människan reflekterar inte över sitt ansvar och relaterar därmed inte till det skapade. Hon agerar på ett individcentrerat sätt och förlorar miljöetikens grundläggande systemnivå.

I det livsuppehållande systemets grundritning ligger hela skapelsens - inte bara människans - välbefinnande. Denna insikt leder till att ekosystemets integritet inte är förhandlingsbar.

I ekosystemets hälsa ligger måttfullhet, hushållning, småskalighet och respekt för skapelsens/naturens livsuppehållande inriktning såsom grundläggande dygder för vår gemensamma överlevnad.

Det oljebaserade samhället är vid världs ände i fråga om både transport-, energi- och jordbrukssektorn. Ett oreflekterat nyttotänkande har lett fram till den kris, där vi nu söker efter en ersättningsteknik som bygger på förnybara energikällor med solceller och vindkraftverk och där samtidigt etanolframställning för transportsektorn (såsom en tung missbrukare) inte i sig är någon lösning - utom genom att möjligen skapa större miljömedvetenhet.

I samhällsdebatten har vi behov av redovisningsformer som i exergitekniska termer kan visa hur mycket de nyttigheter kostar, som vi använder oss av till vardags. En sådan globalt utformad exergikalkyl skulle redovisa samtliga kostnader för att därmed ge underlag för erforderliga ekonomiska miljöstyrande beslut. Om detta etablerades som en gemensamt accepterad modell för vårt handlande, skulle vi kunna hjälpa varandra att nå fram till en gränssättande process, som i sin tur skulle kunna innebära en medveten strategi för överlevnaden.

För människan gäller också att kunna hävda respekten för utrotningshotade arter. Den verklighet som vi lever i utgör en helhet. Nordens Ark tjänar som ett exempel på vad vi människor kan göra för att upprätthålla den hotade mångfalden. Det gäller att försöka skapa en ny balans i den rådande obalansen. Ekosystemets tjänster med sin grund i arternas mångfald kan inte förnyas när det hårdutnyttjas. Först när vi har kunskap om de hot som olika arter lever under kan en meningsfull återinplantering äga rum. I en sådan process får människan förmånen att uppträda som medarbetare - i stället för att agera som motarbetare och ekologiska analfabeter. [Den som vill stödja verksamheten vid Nordens ark, Hunnebostrand kan utnyttja dess postgiro 900406-0]


Anteckningspunkter från det gemensamma samtalet:
  • I det samhälle som den växande och framväxande industrialismen skapar är det den mekanistiska grundhållningen som begränsar dynamiken i att kunna förundras över det levandes rikedom -  i stället för att människan främst konsumerar och förtär.

  • För ungdomen uppstår en existentiell kris om det inte kan uppfattas som meningsfullt att verka för en förändring, när samtidigt de politiska beslutsstrukturerna inte på allvar verkar för en sådan omprövning av mänsklighetens överlevnadsvillkor. I krisen gäller att finna nya meningsskapande visioner för att undvika den livskris som meningslösheten innebär. Om vi tar mer och mer från naturen/skapelsen och därmed tär på systemets resurser måste inte minst ur de ungas synvinkel frågan ställas i vilket avseende människan verkligen blir rikare genom detta sätt att leva.

  • Om några ser och inser allvaret, kan avgörande steg tas i samverkan mellan dessa som har börjat se. Det går att förändra utifrån en fördjupad insikt. Om vi som ”har” ingenting gör, tvingar sig katastrofen på oss i form av växande konflikter rörande tillgång till vatten och odlingsbar jord för överlevnaden - och ett resultat blir ett växande antal miljöflyktingar.

  • Frågor om lönsamhet och tillväxt ställer inte per automatik grundläggande kvalitativa utmaningar. Samhället betalar för arbetskraften - men inte för naturresurserna. Att skörda/inhösta vinst borde innebära att vi inte tar av tillväxtens förutsättningar; om detta i sin tur är en gemensam inriktning anmäler sig en tydlig utmaning: Att presentera en samhällsmodell som inte bygger på ständigt ökad tillväxt. En sådan förändringsstrategi kan av allt att döma endast etableras genom djupgående samtal om förutsättningarna för  gemensamma värderingar i vårt samhälle.

  • Exergibegreppet, som ett resursmått på den ordnade energi som kan uträtta arbete eller åstadkomma förändring, är Exergigruppens särskilda bidrag i det fortsatta samtalet. Politiskt begrundade förändringar inom det nuvarande regelverket är inte tillräckliga. Exergigruppens uppgift är att finna ord och uttryck för det nödvändiga systemskifte, där hushållningen med resurserna utgör människans enda möjlighet till överlevnad.

  • I högenergisamhället fortsätter vi att producera produkter som i slutändan blir sopor, vilka belastar och hotar det livsuppehållande systemets grundläggande struktur.

  • Det borde vara möjligt att nalkas skapelsen/naturen ur ett holistiskt perspektiv, där de stora religionerna med sina internationella strukturer och nätverk kunde finna varandra i ett gemensamt ansvar för den fortsatta samhällsutvecklingen.

  • Frågor om samhällets framtid av den art som Exergigruppen diskuterar är av samhällelig karaktär och står därmed över den debatt som kännetecknas av  partipolitisk polarisering.

  • När forskarsamhället saknar medel för grundläggande studier av kontroversiella frågeställningar kan det tolkas såsom ett uttryck för att opinionsbildningen i ett antal värdefrågor ännu inte varit tillräcklig för att skapa ett tryck bland dem som beslutar om aktuella forskningsmedel.


Frågeställningar inför samtalets fortsättning:
Några av samtalsgruppernas övergripande frågeställningar redovisas nedan i en mer redigerad form. Samtliga frågor från grupperna finns förtecknade i en avslutande bilaga. Ingenting kunde vara bättre och mer kreativt än att inledare och gruppdeltagare kommenterade dessa frågor på Exergigruppens hemsida.(http://exergigruppen-sigtuna.se/) Ett fortgående samtal är ju vad dessa frågor kräver, innan förhoppningsvis många av oss får tillfälle att råkas på nytt till våren och/eller sommaren 2007 enligt den planering som avslutar dessa anteckningar. Om vi skulle kunna etablera ett fortgående samtal i någon form, skulle det innebära att Exergigruppens samtalsdagar blir något mer än endast regelbundet återkommande engångsföreteelser!

  1. Vi behöver inte bara en vision utan också en faktisk beskrivning av ett uthålligt samhälle, där den politiska grundbulten inte är ökad ekonomisk tillväxt - men väl en tillväxt på naturens villkor (och därmed enligt termodynamikens grundlagar). Hur kan vi beskriva detta samhälle på ett begripligt sätt?
  2. Kan en av allt att döma oundviklig höjning av medeltemperaturen på 2º C bidra till en faktisk synvända för oss som individer - med allt vad den i så fall skulle innebära i fråga om förändringsberedskap?
  3. Är politiska beslut om ekonomiska styrmedel rörande energiförbrukning, forskningsinriktning och insatser för bevarad mångfald möjliga utan en fördjupad debatt om värderingar (och därmed människans roll i skapelsen)? Vilka komponenter skulle en sådan debatt bestå av?


Exergigruppens fortsatta planering i samverkan med Sigtunastiftelsen (bra att anteckna i almanackan för 2007):
  1. Onsdagen 18 april 08.00-17.00 avser vi att genomföra nästa samtalsdag. Fokus kommer då preliminärt att ligga på närsamhället ur ett termodynamiskt perspektiv - transporter, konsumtion, struktur
  2. Måndag 6/8 10.00 - onsdag 8/8 15.00 planerar vi för ett ”sommaruniversitet”, där vi utan stress får tillfälle att fördjupa oss i några av våra grundfrågor om värderingar och förhållningssätt
  3. Onsdag 14/11 10.00 - fredag16/11 15.00 planerar Sigtunastiftelsen att i samverkan med Exergigruppen och CEMUS anordna en internationell miljökonferens

Med goda hälsningar från Sigtuna

    Gustaf Delin        Gunnar Weman


Bilaga:
Några av samtalsgruppernas övergripande frågeställningar

Länk till samtalsdagens föredragningslista med dokumetation