Förstår samhällets beslutsfattare hur naturen fungerar och hur vi människor påverkar den?  

Av debatten att döma, uppfattar våra beslutsfattare klimatfrågan och koldioxidutsläppen från förbränning av fossila bränslen som nyckelfrågor för samhällets uthållighet. Detta indikerar en problematisk oförståelse av naturens, d v s livsmiljöns, sätt att fungera.

Det måste klarläggas i vad mån samhällets uthållighet hänger bara på att koldioxidutsläppen från fossila bränslen minskar och upphör. Klimatmålet är bara ett av FN:s såväl som Sveriges många miljökvalitetsmål som måste nås, om samhället skall bli uthålligt. 

För att nå målet att varaktigt upprätthålla de livsbetingelser här på jorden som livet är beroende av för sin existens, måste debatten vidgas långt utöver klimatförändringar och växthusgaser, från fossila bränslen och måste inriktas på att att  upprätthålla naturens livsuppehållande förmåga. Den förutsätter i sin tur att naturens fysiska och kemiska sammansättning och egenskaper  hålls konstanta inom tillräckligt snäva gränser. Alla avfall, föroreningar och andra nedbrytningsprodukter, som bildas genom nedbrytning av resurser, måste omvandlas tillbaka till resurerna igen och det sker inte av sig själv. Det förutsätter resursförnyande processer och de tillhandahålls av de levande varelserna och drivs ytterst av den solstrålning, som växelverkar med  varelserna ekosystemet. 

De svenska miljökvalitetsmålen:

1 Begränsad klimatpåverkan

2 Frisk luft

3 Bara naturlig försurning

4 Giftfri miljö

Skyddande ozonskikt

6 Säker strålmiljö

7 Ingen övergödning

8 Levande sjöar och vattendrag

9 Grundvatten av god kvalitet

10 Hav i balans samt levande kust och skärgård

11 Myllrande våtmarker

12 Levande skogar

13 Ett rikt odlingslandskap

14 Storslagen fjällmiljö

15 God bebyggd miljö

16 Ett rikt växt- och djurliv

För att upprätthålla denna sammansättning och dessa egenskaper, måste livsmiljön återskapa sig själv och sina resurser i samma takt som de förbrukas, d v s bryts ned. Denna resursförnyelse måste dessutom ske genom att de föroreningar, avfall och andra nedbrytningsprodukter som bildas, omvandlas tillbaka till resurstillståndet igen. 

För klimatets del gäller att det stabiliseras, om halterna av de olika gaserna i luften hålls konstanta. Förutsättningen för att de svenska miljökvalitetsmålen 1 , 2  och 3, d v s  ”Begränsad klimatpåverkan”, ”Frisk luft” och ”Bara naturlig försurning,” skall nås, är att atmosfärens fysiska och kemiska sammansättning och egenskaper varaktigt överensstämmer med vad livet på jorden är beroende av för sin existens. 

För övriga miljökvalitetsmål gäller på motsvarande sätt, att livsmiljöns sammansättning och egenskaper måste hållas konstanta och överensstämma med vad livet på jorden är anpassat till. Den viktigaste åtgärden vi måste vidta för att nå samtliga miljökvalitetsmål är således att inte bryta ned livsmiljöns strukturer och andra resurser snabbare än de återbildas ur de nedbrytningsprodukter och vilka uppstår till följd av nedbrytningsprocesserna i livsmiljön. 

Det finns  två strategier för att klara uppgiften:

1. Minska nedbrytningen av livsmiljöns resurser. 

 2. Öka resursförnyelsen genom att främja de resursförnyande processerna i livsmiljön.

Detta påtalades i bilaga 13 till Energiprognosutredningen 1974 och i debatten i mitten av 1970-talet, i termer av "lågenergisamhälle". Detta  sopades dock under mattan. Motiveringen var att det inte vore möjligt att anpassa samhället till en sådan utveckling. 

"Energi 1985-2000", SOU 1974:64, huvudbetänkandet på sid. 72 och 73.

Naturlagarna och den fysiska verkligheten prioriterades således bort till förmån för ekonomiska teorier och politiska ideologier och såväl samhällsdebatten som politiken förlorade kontakten med den fysiska verkligheten. Detta manifesteras bl a av att det i samhällsdebatten görs gällande att energi kan både produceras och konsumeras, trots att detta är omöjligt i den fysiska verkligheten. Där är energin konstant och kan bara omvandlas och då endast på sådana sätt som försämrar dess kvalitet, d v s  så att energins exergiinnehåll minskar. Detta har dock  hittills sopats under mattan i samhällsdebatten och i den politiska propagandan. 

Det är angeläget att skapa klarhet om vår situation och att förankra debatten i den fysiska verkligheten och  det är syftet med denna blogg. 

 

Några brev till ansvariga beslutsfattare och debattörer och som inte besvarats:

Brev till Svante Axelsson, nationell samordnare för initiativet Fossilfritt Sverige. Uppdraget för samordnaren går ut på att tillsammans med företag och andra aktörer ta fram planer som leder mot fossilfrihet.  Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Ett starkt engagemang i hela det svenska samhället behövs för att åstadkomma detta. Regeringens initiativ Fossilfritt Sverige, som lanserades inför klimatmötet COP21 i Paris, samlar i dag över 170 aktörer från näringsliv, kommuner, regioner och organisationer.

Brev till socialdemokratiska partiet med kommentar till deras partiprogramförslag 2013.

Brev till Centerpartiet med kommentar till  Centerpartiets idéprogramförslag  2013

Brevväxling med Anders Wijkman  med anledning av att han och f. d. statsministern Göran Persson skrivit en artikel i Dagens Nyheter 2016-09-14 "Politisk handlingsförlamning riskerar fossilfri framtid" 

Kan vi verkligen tro på tankesmedjan Global Utmaning? 

 Resurser, resursförnyelse, resursförbrukning, teknik och teknisk utveckling måste mätas med fysiska mått