Om koldioxidlagring

Ett sätt att minska de storskaliga utsläppen av koldioxid till atmosfären är att avskilja och lagra koldioxiden i berggrunden. I vissa delar av Sverige finns berggrund som skulle kunna vara lämplig för lagring av koldioxid.

I Sverige är det våra stora basindustrier som släpper ut mest koldioxid. I andra delar av Europa finns också stora utsläppskällor i form av energiproducerande kol- och gaskraftverk

Ref: https://www.sgu.se/samhallsplanering/energi/koldioxidlagring/

Kommentar.

Att koldioxiden och klimatet är det grundproblem som måste lösas, för att göra samhället uthålligt och att lösningen av det består i att avskilja koldioxid från luften och placera den i berggrunden, är att tillskriva människan förmåga att upprätthålla livsbetingelserna på jorden, som är bekymmersamt verklighetsfrämmande. 

Det är att negligera att atmosfären bara utgör en liten del av den livsmiljö, som tillhandahåller den livsuppehållande förmåga, som livet på jorden beror av för sin existens. Det är att också negligera att livsmiljön måste förnya sig och sina resurser, för att kunna tillhandahålla denna livsuppehållande förmåga. 

Att vi hämtar resurser från livsmiljön och att dessa bryts ned till diverse nedbrytningsprodukter, påverkar livsmiljöns sammansättning och egenskaper. Därmed påverkas också dess livsuppehållande förmåga. Det räcker därför inte med att inrikta sig på bara koldioxid och några andra, s k klimatgaser och den inverkan de har på klimatet.

Det är viktigt att förstå, att - och hur nedbrytningsprodukterna fungerar som "byggbitar" för att bygga upp och förnya livsmiljön och upprätthålla dennas livsuppehållande förmåga. Det sker via kretsloppsprocesserna i livsmiljön. Att inte ta tillräcklig hänsyn till dessa omständigheter innebär att bryta mot gällande lag, d. v. s. Statsskickets grunder. I, § 2, tredje. stycket. Där stadgas, att det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer. och kap 1, Miljöbalkens mål och tillämpningsområde § 1:5. Där stadgas att återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi skall främjas, så att kretslopp uppnås.

Det kretslopp, som de fossila bränslen ingår i, består bl a i nedbrytningen av fossila bränslen med syrgas från luften, till koldioxid och vatten och av den serie processer, som omvandlar koldioxid och vatten till fossila bränslen och syrgas igen.

Nybildningen av fossila bränslen sker bl a i Östersjöns "döda bottnar", som i själva verket är långt ifrån döda. Processerna där spelar en viktig resursförnyande, renande och avgiftande roll. Ändå klassas de, av myndigheterna, som miljöförstörelse och mycket pengar satsas på att bekämpa dem under måttot "Rädda Östersjön."

Det är en villfarelse att tro, att livsmiljöns livsuppehållande förmåga kan upprätthållas varaktigt bara genom att hämta koldioxid från omgivningen och stänga in den i berggrunden. Den koldioxid och de andra nedbrytningsprodukter, som bildas när resurser bryts ned, måste, som tidigare framhållits, användas som "byggbitar", för reparation och återskapande av livsmiljön och dennas livsuppehållande sammansättning och egenskaper. Detta förutsätter att naturens kretslopp fungerar optimalt och i enlighet med vad som stagas i lagen. Hur skall det annars kunna vara möjligt att göra samhället uthålligt?

Staffan Delin