Maktens arrogans

Av debatten att döma uppfattar de flesta av oss att energi är detsamma som drivmedel för att driva motorer, fordon och processer, men energi innebär mycket mera än så. Detta påpekades i SOU 1974: 65, som har titeln "Energi i ett långt tidsperspektiv". 

Avsikten med utredningen var bl a att uppmärksamma de mycket allvarliga konsekvenserna av att, som i industrisamhället, använda drivmedel för att driva resursnedbrytande processer. Där framhölls, med den tidens terminologi, att naturen, (d v s livsmiljön) är ett självorganiserande dynamiskt, system som måste förnya sig och sina resurser i samma takt som de bryts ned, om livsmiljön skall kunna tillhandahålla sin livsuppehållande förmåga inklusive förutsättningar för samhällets uthållighet. Industrisamhällets teknik fungerar inte för att förnya livsmiljöns resurser. Om våra tekniska processer kunnat omvandla rök, aska och andra avfall, föroreningar och nedbrytningsprodukter åtminstone lika bra som växter mikroorganismer och andra varelser gör, skulle vi vara mindre beroende av livsmiljön och dennas resursförnyande och livsuppehållande förmåga, än vi faktiskt är nu

Om de ansvariga instanserna hade tagit sitt ansvar och satt sig in ordentligt i det ärende de fattade beslut om på 1970-talet, skulle dagens katastrofala situation, med en resursnedbrytning som är mycket större än resursförnyelsen i livsmiljön, rimligen ha kunnat undvikas. Saken är dock minst lika aktuell och bekymmersam nu som den var då och dagens beslutsfattare agerar ungefär lika arrogant, som beslutsfattarna gjorde 1976.

Ordet energi uppfattas forfarande som mer eller mindre synonymt med drivmedel. Fortfarande verkar varken beslutsfattare eller allmänhet förstå, att drivmedlen, i industrisamhället, används för att bryta ned livsmiljön och dennas resurser och därmed undergräva dess livsuppehållande förmåga. Om den förståelsen funnes och vore socialt accepterad, skulle man rimligen sluta investera i resursnedbrytande teknik, resursnedbrytande industrier, resursnedbrytande städer, resursnedbrytande sysselsättningstillfällen och i miljövårdsåtgärder, som hindrar resursförnyelsen i livsmiljön, t ex i gängse avloppsreningsverk och avfallshantering och i försök för att "rädda Östersjön".

Frågan om varför beslutsfattarna 1976 valde att bortse från vad som står i utredningen och att inte sätta sig in i konsekvenserna av hur drivmedel används, är berörda politiker och myndigheter rimligen skyldiga svara på, men de flesta av dem som var med och fattade besluten1976 är döda. Men även dagens beslutsfattare är lika arroganta och bortser även de, från konsekvenserna av att använda drivmedel för att bryta ned livsmiljön. Den huvudsakliga skillnaden mellan 1976 och nu, består i att nedbrytningen av livsmiljön och dennas livsuppehållande förmåga inte skall drivas med fossila bränslen längre, men med andra drivmedel, t ex kärnkraft, solkraft, vindkraft, vattenkraft, "alternativ energi" och allt vad man hittar på att kalla dem. Varför beslutsfattarna fortfarande envisas med att fatta sådana beslut må dagens politiker och myndigheter svara på.

Staffan Delin