I Idévärlden

Säsong 2 - Sön 4 mar 02.00

Den gröna omställningen är en bluff. Författaren Therese Uddenfeldt riktar kritik mot miljörörelsens teknikoptimister som tror att vi kommer att kunna ersätta oljan med förnybar energi. Miljöforskarna Tomas Kåberger och Johan Kuylenstierna ger en mer hoppfull syn på hur vi ska lösa klimatkrisen. Programledare: Daniel Sjölin. Del 8 av 8.

Kommentar:

Omställningen är en bluff, om man med denna omställning menar att minskade koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen kommer att varaktigt upprätthålla de livsförutsättningar på jorden, som vi är beroende av för vår existens. Livsmiljöns livsuppehållande förmåga beror på många fler faktorer än halterna av växthusgaser i luften och klimatet.

Therese Uddenfeldt har rätt i att vi använder energi, (i betydelsen drivmedel) för att hämta resurser från naturen och omvandla dem till "prylar". Denna omvandling (som i ekonomiska sammanhang benämns ”produktion”) innebär att det mesta av resurserna bryts ned till avfall och föroreningar under själva ”pryltillverkningen” och i slutänden bryts också ”prylarna” ned. Både uttagen av resurser och de bildade avfallen och föroreningarna ändrar naturens, d v s livsmiljöns sammansättning och egenskaper, bl a undergrävs dess resursförnyande och livsuppehållande förmågor.

Problemet är alltså inte tillgången till energi. Det är att vi använder drivmedel för att bryta ned naturen, d v s livsmiljön som är ett självorganiserande dynamiskt system med resursförnyande och livsuppehållande förmågor och utan att ersätta dessa förmågor. Vår hänsynslösa omvandling av naturresurser till ”prylar” och vidare till avfall och föroreningar, är motsatsen till resursförnyelse och skadar livsmiljöns livsuppehållande förmåga. Bevisen ser vi i utfiskning, avskogning, artutrotning, klimatförändringar m.m.

Om vi inte upprätthåller livsmiljöns livsuppehållande förmåga, måste vi, som Therese Uddenfeldt säger, bli betydligt färre och leva på en betydligt lägre nivå, d v s ändra livsstil, om vi inte kan minska resursnedbrytningen till att inte vara större än resursförnyelsen i livsmiljön är.

Att finna och använda ”nya energikällor” t ex kärnkraft, vindkraft, vattenkraft, ”alternativ energi” och allt vad vi hittar på att kalla dem, innebär ökad resursnedbrytning, så länge vi inte använder drivmedlen för att driva resursförnyande processer och oförmågan att förnya resurserna minskar naturens livsuppehållande förmåga. 

Att förnya resurser förutsätter teknik av helt annan dignitet, än den som används i industrisamhället. Den finns i naturen och vi förstör den genom att bryta ned livsmiljön och genom att hindra resursförnyelsen, som t ex s k miljövårdsåtgärder i form avloppsreningsverk och åtgärder för att "rädda Östersjön".

Jag instämmer med Therese Uddenfeldt i att miljörörelsen har svikit, men har den något alternativ, om den skall få politiskt inflytande? Att inte svika innebär att tala sanning om mänsklighetens framfart på jorden. I vårt samhälle är detta oförenligt med politiskt inflytande, eftersom denna sanning inte är socialt och politiskt accepterad och hittills har förkastats p g a de konsekvenser, som den nödvändiga omställningen medför. Jag instämmer också med henne i att omställningen nog blir mycket svårare än vad vi vill påskina. På frågan om vad som kommer att hända, svarar hon att "som tur är, så har vi naturlagar", men hon går inte in på vad naturlagar innebär.

Som jag förstår det, syftar hon på termodynamikens lagar och deras konsekvenser. De innebär att vår valfrihet inskränker sig till att antingen rätta oss efter dem eller att ta konsekvenserna av att inte göra det. 

Eftersom vi, i industrisamhället, har valt att försörja oss genom att hämta ut resurser från livsmiljön och omvandla dem till "prylar" i alldeles för stor omfattning och i slutänden bryta ned dem till avfall och föroreningar, har vi också, sedan mitten av 1800-talet, valt att bryta ned livsmiljön och dennas resurser snabbare än de förnyar sig. Därmed har vi också valt att ändra livsmiljöns sammansättning och egenskaper och att undergräva dess livsuppehållande förmåga. Konsekvensen är att livet på jorden hotas


Staffan Delin