Jos ten Berg

Inlägg på Exergigruppens Sommaruniversitet 6-8 augusti 2007  i Sigtuna.

Sammanfattning: vår civilisation har hamnat i en mycket allvarlig kris genom att den har delat den odelbara verkligheten i en materiell och en andlig del. Den andliga delen har under de senaste 2 sekler förtvinat och förlorat sin verklighetsanknytning. Endast det vi kan iaktta med våra sinnen och våra mätapparater anses numera verkligt verkligt.
Härav den växande meningslösheten och materiella konsumtionen, två sidor av samma medalj.

Jag är en lekman, inte expert på något område.
1978 tog jag för första gången del av exergibegreppet och insåg omedelbart relevansen av termodynamikens naturlagar för hela planeten och industrisamhället.
Utifrån kunskapen om termodynamiken drar nu flera personer slutsatsen att ”loppet är kört” och ”högst 2 miljarder människor kan i längden leva på jorden”.

Under cirka 25 år har jag vid många tillfällen haft en dialog med Staffan Delin, lärt mig och fördjupat min kunskap om exergi och information. Jag har ständigt ifrågasatt riktigheten i exergibegreppets användning i dessa sammanhang (gör det fortfarande) men inte lyckats komma på något fel.

Hur har vår civilisation, med alla dess många genier på alla områden, hamnat i denna resurskris?
Min tolkning av detta är att detta beror på att den andliga verkligheten har förtvinats och att vi i själva verk befinner oss i en andlig kris..

Före Upplysningen var religion, filosofi, konst och vetenskap sammanflätade och förtrycktes av kyrkokristendomen 
Våra förfäder har under Upplysningen visserligen befriat vetenskapen men hade under lång tid kvar sin gudstro.
Under seklerna följande på Upplysningen har vår civilisation kastat ut barnet (andligheten) med badvattnet (kyrkokristendomens teokrati). Den har kommit fram att andlighet (allt det vi inte kan iaktta med våra sinnen och mätapparater, det som är subjektivt) inte är verkligt verkligt. Dessa fenomen (såsom mening, betydelse, humor, musik, godhet) ses som enbart kemiska processer i hjärnan.
 
Denna förvridning av verkligheten har gjort det möjligt att naturvetenskapen nu ses som den enda sanningskällan. Andligheten som t. ex. humanismen och medlevarskap har blivit alltmera oviktiga. Teknologin och ekonomin har fått en sjuklig övervikt. I deras spår meningslöshet och existentiell ångest.

Trots detta har den industriella civilisationen även gjort storverk: frihet för naturvetenskapen och frihet för människorna. Demokrati, religionsfrihet, mänskliga rättigheter, slaveriets avskaffande, kvinnans frigörelse, barnens rättigheter och mycket annat. På detta kan vi vara stolta.

Min upptäckt.
Under mina år med exergibegreppet har jag periodvis försökt sprida kunskap om begreppet inom miljörörelsen, bland vänner som lyssnade på mig, som var kunniga och var av god vilja. Det visade sig att de allra flesta inte kunde tänka i dessa banor, inte insåg relevansen.
Min hypotes är att detta förhållande även gäller för makthavarna. Jag utgår ifrån att även dessa inte är onda i sina strävanden.

Hur har vi hamnat på avgrundens rand?

Det har blivit uppenbart för mig att vårt tänkande inte är så som vi tror. Det är inte så fritt som vi antar.
Min tolkning av vår industriella civilisations oförmåga att ta till sig exergibegreppet är att detta beror på att det industriella tänkandet störs av allvarliga och omedvetna hinder. Min tolkning är att verklighetssplittringen och andlighetens förtvining har skapat dessa hinder.
Jag ser hinder på tre nivåer. Dessa är:

Nivå 1: Världsbild eller paradigma . Här finns föreställningarna om den s.k. objektiva verkligheten. På Exergigruppens möten har man talat om världsbildens betydelse (t.ex. Gustaf Delins inledning på samtalsdagen i Sigtuna den 22 november 2006).

Nivå 2: Visionen . Här handlar det om mytologiska inre kollektiva bilder med stor förmåga att ena människor. Om detta fenomen har Staffan Delin talat vid flera tillfällen (Drömmen om det Rationella Paradiset).

Nivå 3: Omedvetna kollektiva förträngningar (neuroser) som leder till jagfixering och
tvångsmässigt handlande . I vår civilisation en möjlig förklaring till en osund och livsfarlig överkonsumtion.

Jag nämner dessa områden utan att närmare gå in på dem.(Se litteraturuppgiften.)

Genom att bli medvetna om detta kan människorna komma till en helt annan än den industriella verklighetsuppfattningen, till en ny och oförutsebar återförening av det materiella och det andliga.

För egen del ser jag det, som nu kommer att ske, som en självorganiserande och frigörande process, där även människornas andliga krafter kommer att spela en viktig roll på gott och ont.

Viktigt för mig:
(Själv)förlåtelse. Utgå från att ”de andra” (de som har andra uppfattningar om Verkligheten) inte är onda.
Trösta vid krishanteringen och lidandet. Inga domedagsprofetior.
Uppoffringar.
Medlevarskap.
Dialog.
Inte isolera andligheten utan även handla i praktiken.



  'Litteratur: Thomas Kuhns: De vetenskapliga revolutionernas struktur.
   Ludvik Fleck: Uppkomsten och utvecklingen av ett vetenskapligt faktum.
  ''Karl-Erik Edris: Vision eller vanmakt.
  '''Ken Wilber: En kort historia om allting