Lars Norberg
070322

Den globala utmaningen


När man förelade mig ämnet: Den globala utmaningen” så var min första reaktion: Globaliseringen är ju ett faktum, den kan inte ifrågasättas. Är det så att den ger oss en utmaning att anpassa oss eller skall vi utmana globaliseringen och arbeta för att eliminera en del av dess följder. Jag tror att de flesta av oss är benägna att acceptera utmaningen att förändra den globala utvecklingen. ”Global” och ”globalisering” är ord som blivit modeord. Ändå tror jag inte att vår frågeställning i dag skiljer sig så mycket från den som den jag för exakt trettio år sedan, våren 1977, då jag höll ett antal föredrag över ämnet : ”Hur kan vi förhindra mordet på framtiden ?”. (Bakgrunden var min då nyutkomna bok ”En betraktelse på domedagsafton”.) Det är med sorg jag konstaterar att vi i dag hunnit en bit närmare mordet på framtiden.

Efter andra världskriget var världen dominerad av utvecklingsoptimism. Det fanns inga gränser för hur långt den tekniska utvecklingen kunde föra mänskligheten mot nya rikedomar och ett bättre liv. Men på 1970-talet kom ett omslag och plötsligt började utvecklingen ifrågasättas. Det dök upp forskare och debattörer som talade om att den mycket reklamerade tekniska utvecklingen kunde föra till katastrof. De döptes snabbt till domedagsprofeter av utvecklingsoptimisterna och bemöttes stundom med ilska och hat när de vände sig mot mäktiga intressen såsom kemiindustrin, kraftindustrin och oljebolagen.

Då blev framtidsfrågorna högaktuella, i en kritisk belysning. Miljörörelsen formligen exploderade på 70-talet.. FN:s första miljökonferens ägde rum i Stockholm 1972.  Samma år utkom Romklubbens första rapport: ”Limits to growth – tillväxtens gränser” följt av den andra rapporten  ”Mankind at the turning Point.” 1974.  Om man gick in i en välsorterad bokhandel i slutet på sjuttiotalet kunde man hitta en separat avdelning för miljö och energilitteratur. Idag finns det sällan någon hylla för miljölitteratur’

På 1980-talet övertog den västerländska nyliberalismen problem-formuleringsprivilegiet. Ekonomin ställdes i centrum, inte ekologin och kortsiktig vinst var målet. Och massorna, inklusive politiker från vänster till höger, hoppade på framgångståget. Domedagsprofeterna var tystade och glömda. Världens ekonomi skulle blomstra genom att teknik och ekonomi fick maximal frihet att utvecklas. En viktig komponent på denna nya framtidsväg kallades globaliseringen, som i praktiken betydde att den västerländska tekniken, ekonomin och livsstilen skulle breda ut sig över hela globen.

 Men utvecklingen står aldrig stilla. Något har ändå hänt på senare tid. 2005 började det dyka upp böcker om växthuseffekten och ”peak oil”, och under 2006 började vädret kraftfullt visa att det som domedagsprofeterna talade om på 1970-talet inte var några skrämskott. Redan 1896 utarbetade den svenske nobelpristagaren Svante Arrenius teorin för växthuseffekten, men det var först på 1970-talet som stegringen av atmosfärens koldioxidinnehåll upplevdes som alarmerande
.
Jag menar att globaliseringen är ett mycket gammalt fenomen. Att vårt jordiska fosterland hade formen av en glob visste redan de gamla grekerna på 400-talet före Kristus, men långt, långt tidigare för c:a 100 000 år sedan utvandrade de första människorna från Afrika för att ta hela globen i besittning en process som i stort sett var genomförd för cA 12 000 år sedan. Allt sedan dess har människorna  fortsatt att utforska och erövra nya territorier, ta makten över naturresurserna och föröka sig allt snabbare. Från 250 miljoner vid år 0 till 6600 miljoner i dag.  Från år 1900 har ökningen varit våldsamma 4000 miljoner, dvs en fyrdubbling på 106 år. Som en följd av den utveckling som skett under tusentals år befinner sig jorden och mänskligheten i en helt ny situation, där inga historiska erfarenheter kan ge vägledning.

Om denna process döps om till globalisering förändras ingenting utom möjligen att maktutövning och röveri har kunnat omdefinieras till något positivt. De senaste femhundra åren sedan Columbi och Vasco da Gama:s dagar har européerna varit drivande när det gäller globaliseringen  med det underförstådda syftet att behärska andra folk i världen - deras naturresurser och arbetskraft. Européerna var mästare i globalisering. Bara hundra år efter det att spanjorer och portugiser frigjort sig från det islamska herraväldet var de beredd att underkuva nästan en hel världsdel, Sydamerika och Mexiko. Hundra år senare startade engelsmän, fransmän och holländare sina erövringståg till Nordamerika, Afrika och Asien. Överallt med överlägsen krigsteknik och grymhet.

Man kan säga att den av Västerlandet styrda globaliseringen har skett i tre språng:
  1. Det militära och transportmässiga språnget när européerna med hjälp av segelfartygen kunde tränga ut till alla kontinenter där de med krutet som överlägset stridsmedel genom stor grymhet kunde tilltvinga sig överhöghet och makt och börja utrotandet av urbefolkningar: indianer, guancher, aboriginer, tasmanier, maorier, samer....

  2. Det andra språnget startade i England på 1700-talet med kolbrytningen och ångmaskinerna. Tidigare hade all mänsklig energianvändning grundats på förnybara källor. Växtkraft, muskelkraft, vind, vatten och solvärme. Nu började människan i rask takt förbruka solenergi som jorden lagrat i sitt inre under årmiljoner: kol, olja och gas. Med hjälp av mekaniska och termiska maskiner har människors arbetsförmåga och förmåga att exploatera naturresurserna ökat hundrafalt. Denna teknik med kemisk och mekanisk industri som framställt fartyg, bilar och flyg i massor och kemiska produkter har alla revolutionerat livet för större delen av mänskligheten Samtidigt blev den europeiska våldsmakten blev allt mer oövervinnelig.

  3. Det tredje språnget, som döpts till globaliseringen, karakteriseras av upprättandet oerhört effektiva informationssystem och en global penningekonomi som härskar över nations- och rasgränserna. Det tredje språnget har också lett till att enklare arbeten flyttas ut från västvärlden till billigare arbetsmarknader där arbetskraften kan exploateras ostraffat. Denna den vita rasens överhöghet garanteras med hjälp en terrorapparat i form av en  nukleär och konventionell vapenövermakt. Samtidigt har Västvärlden konstruerat ekonomiska regelsystem kallade Världsbanken, Valutafonden och WTO som garanterar den ekonomiska övermakten. Inom parantes kan man konstatera att denna globalisering skett samtidigt som de europeiska folken under hela den nyare tiden i 500 år ägnat sig åt att bekriga varandra. Möjligen var det därigenom som man blev så skicklig i krigföring att man med vapenmakt kunde bygga upp globala imperier.
”Den globala utmaningen”. Av vad jag hittills sagt är väl uppenbart att globaliseringen har skett och sker varje dag, Världen har blivit allt mer integrerad och vad som sker i en del av världen  får globala effekter, inte minst när det gäller världens fysiska och ekologiska system.  Det senaste årets upplysningskampanj om växthuseffekten har övertygad de flesta om detta. Och växthuseffekten är bara ett exempel. Det finns tusentals beroenden och globala effekter.

Globaliseringens utmaning kan inte ifrågasättas. Vad som kan ifrågasättas är globaliseringens effekter. Det är uppenbart att huvudfåran i det västerländska tänkandet under både 1800-tal och 1900-tal har gått ut på att den västerländska tekniken och livsformen och den därmed följande globaliseringen har varit till mänsklighetens välsignelse. Ökad användning av fossil energi har lett till ökad användning av jordens  resurser – både biologiska, förnybara och ändliga, lagrade, såsom mineraler. Mänskligheten trodde sig bli allt rikare. Människor har befriats från hårt kroppsarbete, medicinska framsteg har minskat sjukdomarnas härjningar, livet har blivit rikare och bekvämare, åtminstone i Västvärlden.  Ekonomisk tillväxt var det säkra tecknet på framgången. Och framgång har en berusande effekt, man blir kortsynt och ser framtiden i rosenrött. Man blir arg när någon ifrågasätter inriktningen på den utveckling man arbetar för. I själva verket har mänskligheten snabbt blivit allt fattigare. Jordens lagrade resurser uttöms allt snabbare och till och med sådana resurser som vi trodde var oändliga: lufthavet och oceanerna håller vi på att förgifta.

Låt mig säga direkt och rent ut. Jag är övertygad om att den globalisering som har skett och som sker i dag då den västerländska tekniken och livsstilen breder ut sig snabbare än någonsin och hänsynslöst exploaterar planetens tillgångar, den leder till katastrof, en katastrof som kommer snabbt om inte mänskligheten, särskilt Västvärlden, besinnar sig och radikalt ändrar livsstil.

Kennet Boulding sade någon gång på 70-talet att ”den som tror på obegränsad tillväxt på en begränsad planet är antingen idiot eller nationalekonom” Med hänsyn till hur ofta man hör politiker, ekonomer och massmedia utbrista ”vi måste främja tillväxten” eller ”vi måste satsa på ekonomisk tillväxt”, etc. etc., så inser man lätt att det finns alldeles för många idioter och nationalekonomer i världen. Jag skall i fortsättningen uppehålla mig vid ett antal av de allvarligaste tecknen på att mänskligheten är på väg mot katastrof för att till sist fråga hur katastrofen skall kunna undvikas

”Hur kan vi förhindra mordet på framtiden?” Det är en moralisk fråga. Det gäller att värna livet, våra barns och barnbarns överlevnad, tusentals växters och djurs överlevnad. Jag skall kort försöka sammanfatta den världssituation som vi bör utgå ifrån i vårt privata handlande och i vårt opinionsarbete.

På sista tiden har framtidsdebatten tagit fart. Växthuseffekten har blivit en verklighet för allt fler, att den är människogjord vill nästan ingen välinformerad människa förneka (Fig. 1) Att världens medeltemperatur har stigit 0,8 grader år otvivelaktigt (fig.2) och den kommer att fortsätta att stiga snabbt eftersom mänskligheten knappast kommer att förmå att drastiskt minska koldioxidutsläppen.  Om inget drastiskt sker omedelbart kommer smältande ismassor på Grönland och Sydpolen leda till havsytan stiger flera meter och översvämma bördiga låglandsområden såsom Bangladesh, Nederländerna  m.fl. Samtidigt har vi fått lära oss att vädret blir mera våldsamt. Flera orkaner kommer att härja, framför allt i tropiska och subtropiska zoner. Klimatändringarna leder till ökad ökenutbredning och långa torrperioder som ibland avlöses nav våldsamma skyfall.

En annan sekundär effekt som få känner till är världshavens försurning. Stora mängder koldioxid löses i havsvattnet vilket påverkar produktionen av plankton negativt och bryter dessutom ned korallernas kalkskal. Detta i sin tur minskar fiskproduktionen i världshaven vilken redan minskar varje år på grund av utfiskningen
 
Kusligt blir det när sekundära effekter av temperaturhöjningen tillkommer, såsom att permafrosten smälter i Sibirien och Canada och stora mängder metan frigöres ur marken vilket kraftigt ökar mängden växthusgas i atmosfären, en självgenererande process som fortgår även om mänskligheten stoppar utsläppen av koldioxid.

En annan oförutsedd effekt av västvärldens tendens att med ny teknik lösa sina problem är kornas metanutsläpp. Kor är gräsätare. Deras matsmältning är anpassad till gräs som huvudsaklig föda, men människan i sin oerhörda uppfinningsrikedom funderade ut att genom att berika födan med slakteriavfall kunde man öka mjölkproduktionen. Följden blev ”galna-kosjukan” med stora konsekvenser för jordbruket i flera länder. En annan metod som ansågs lyckosam var att utspisa korna med kraftfoder t.ex. sojabönor från Brasilien till växthus-effekten.  Det ledde till ökad mjölkproduktion men samtidigt till jäsningen i kornas magar som resulterade till metanutsläpp i kvantiteter som märkbart ökar växthuseffekten. Att korna blir ”utslitna” efter en fem sex år och måste slaktas, trots att en kos normala livslängd är åtminstone tjugo, år är en annan effekt.

En annan oanad effekt av mänsklig uppfinningsförmåga är att våra utsläpp av lustgas bidrar till växthuseffekten. Jag vet inte vilken effekt som dominerar förlossningsavdelningarnas eller bilarnas katalysatorer. Utsläppen av freoner från bl.a. kylanläggningar bidrar med 14% till växthuseffekten, metanutsläppen med 15%, koldioxiden med 63%,  lustgas med 4% och övriga växthusgaser med 5%.

Oberoende av de obehagliga framtidsutsikter som växthuseffekten visar på, så pekar allt på att om mänskligheten ville fortsätta att förbruka olja som i dag så sätter oljebristen stopp för det. Världens oljetillgångar är till hälften uttömda och förbrukningen måste minska snabbt. Den kombinerade effekten av växthuseffekt och oljebrist kommer att få dramatiska effekter på världens transportväsen. I över hundra år har människans transporter skett med hjälp av kol och olja. Och efter andra världskriget har oljan dominerat helt. Alla transporter i dag med fartyg, lastbilar, personbilar, bussar, flyg och i huvudsak även tåg är baserade på olja. Föreställningen att alla dessa system snabbt – tillräckligt snabbt för att hindra den globala uppvärmningskatastrofen – skulle kunna ställas om till miljövänlig förnybar energi är totalt orealistisk. Skall mänskligheten överleva måste oljeanvändningen minska drastiskt med hänsyn till växthuseffekten, och det går ju bra ihop med sinande oljetillgångar. (fig. 3) Vi får det energisnåla samhället med en ny livsstil.

Eftersom vi lever i ett högteknologiskt samhälle tror de flesta att det alla problem kan lösas med ny teknik, t.ex. problemet att planeten är begränsad. Vårt högteknologiska samhälle är inte bara beroende av ändliga energilager, mänskligheten är beroende av en massa icke förnybara naturresurser: som fosfor, salpeter, koppar, krom, nickel, mangan, titan, silver och guld. Precis som för oljan kan man rita upp Hubbert-kurvor som visar att mänskligheten är på väg att uttömma dessa resurser.

Likaledes sinar tillgångarna på rent vatten på många håll när  fossilt vatten pumpats upp och när jöklarna smälter bort i högfjällsområdena. Konsekvenserna av nedhuggna regnskogar - och andra skogar för den delen - förgiftning och utarmning av odlingsbar mark är andra hot mot mänsklig överlevnad. Utrotningen av växter och djur år ett andra hot..

Att kärnkraften skulle kunna lösa världens energiproblem är totalt orimligt. Dels är uran en ändlig resurs av samma storleksordning som oljan, dels är kombinationen kärnkraft-kärnvapen ett allvarligt skäl att avstå från kärnkraft. Vidare har vi avfallet som är ett hot av teologisk karaktär. Redan produktionen av kärnbränsle kräver stora insatser av fossil energi och andra råvaror liksom konstruktionen av alla de kärnkraftverk som skulle behövas för att på allvar påverka dagens energiomsättning. Slutligen tillkommer alla katastrofscenarier, stora olyckor av Tjernobyl-karaktär eller terrorangrepp.

Teknikoptimister vill inbilla oss att fusionen skulle kunna vara en lösning på mänsklighetens energiproblem, men byggandet storskaliga system som fusionsindustrin kräver den löser inte råvarubristen.

Hur förhindrar vi mordet på framtiden? Ja jag är övertygad om att vi som arbetar inom den så kallade alternativrörelsen mindre än de flesta är en del av problemet, och att vi, åtminstone mer än de flesta är en del av lösningen. Det är väl därför vi har träffats här för att tänka nya tankar om hur vi skall förhindra mordet på framtiden. Jag tror att vi drivs av kärleken till denna unika planet med dess rika biologiska liv. Vi drivs också av kärleken till barn och barnbarn, till kommande generationer.

Vi har en dubbel uppgift. För det första kan vi genom samtal och kreativt tänkande finna nya vägar till att anpassa vår personliga livsstil till det överlevnadssamhälle som krävs för vår egen skull och som förebild för andra.

Vår andra uppgift är att informera våra medmänniskor om katastrofhoten men också om den enda möjliga vägen till överlevnadssamhället, baserad på resurshushållning, återanvändning, energisnålhet, närproduktion och närförsörjning. Jordens befolkning måste minskas. Det har man insett i Kina men inte i resten av världen. Energin måste vi hämta ur förnybara källor som mänskligheten gjorde före den industriella revolutionen för 250 år sedan. Transporterna måste minska radikalt, pendling skall endast ske inom cykelavstånd. Urbaniseringen måste upphöra och ersättas av återflyttning till landsbygden med närproduktion som mål. Detta är vad jag tror är hållbar utveckling och vår uppgift är upplysning, opinionsbildning, påverkan i den riktningen..

Allt detta kan vi göra med en stor glädje för att vi står i livets tjänst, vår globalisering skall rädda globen. Vi kan instämma med Karin Boje: Visst är det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd.







Fig. 1
 
 From Wikipedia, the free encyclopedia

Fig 2
 
CLIMATIC  RESEARCH UNIT OF ENVIROMENTAL SCIENCES, UNIVERSITY OF EAST ANGLIA


 

Fig. 3