Jordbrukets försörjningsbeting och -potential


Föredrag  vid Sommaruniversitetet, Sigtuna, 2007

Bengt Bodin


 
 Jordbrukets försörjningsuppgift växer. Fortsättningsvis skall förutom livsmedel även en väsentlig del av transportapparatens drivmedel odlas fram. Det ska gå med teknikens hjälp, anses det, och vi har ju en mängd avställd åker. Hur mycket avställd åker det rör sig om, vilken kvalitet den har och hur avkastningen kommer att påverkas totalt sett utan fossil hjälpenergi reflekteras inte över. Sådana reflektioner borde vi ha rätt att vänta oss av människor som ställer sig till förfogande att som bättre än andra leda oss mot ökat välstånd. 

Jag måste tillstå att jag inte begriper hur man tänker när man ger recept på ett ”grönt Sverige”, ”grön bilism” etc. Är det vanligt skitprat för allmänheten eller den obotfärdiges förhinder? Det man anvisar kommer i konflikt med vanlig enkel grundskolematematik. Möjligen kan önskan att få förnyat förtroende göra att politiker avhåller sig från att diskutera förändringar av vår livsstil på ett stringent sätt eller rör det sig kanske om intellektuell slapphet? I mina mörka stunder förundrar jag mig över att begåvade människor, som det ändå handlar om, kan känna sig lämpade för statskonst med kunskaper i ekologi som inte skulle godkännas hos en högstadieelev. Ekologi betyder ju ”läran om vårt hus i betydelsen livsrum” och borde ha en central roll inom politiken. Rådgivare finns naturligtvis men hur väljer den okunnige dessa och hur ställer han/hon relevanta frågor och hur marknadsför han/hon sin information i regeringskretsen? Kanske har man givit upp eller kalkylerar man med ett brett kärnkraftsprogram att sätta i sjön när det är uppenbart i stugorna att man har att välja mellan pest och kolera.

Samtidigt måste vi nog tillstå att de som har som yrke att ta fram relevant kunskap inte gör beslutsläget lätt för politikerna. Olika ämnesinriktningar och forskningstraditioner liksom anslagskamp, och revirkontroll leder till motsägelser. Så har vi väljarkåren. Vilket politiskt utrymme lämnar den för beslut som innebär minskad konsumtion och komfort?

Tesen att vi måste utveckla en helhetssyn har blivit ett mantra utan seriöst innehåll, ett sätt att hänvisa till en vanligen obegrundad och därför spretig kunskapssituation som skäl för passivitet. När vi vet mer kan det finnas anledning att agera. Filosofen och analytikern Cartesius hävdade att helheten studeras bäst via sina delar, en princip som kommit att dominera vetenskap och teknologi. Enligt denna doktrin och en deterministisk världsbild som fick burskap inte minst av Newton skulle den otillgängliga helheten uppenbara sig ur sina delar, tids nog. En forskare som jag tycker har lyft sig ur den här världsbilden utan att lämna metoden är J. Lovelock. Han visar det i bl.a. sin bok Gaia. 

Natursystemet med sina livsuppehållande funktioner är en konkretion av helhet men tyvärr till stor del intellektuellt oåtkomlig. Förmodligen är vi inte intelligenta nog och tillräckligt fria från emotioner. Huruvida den kunskap vi samlat har tagits fram på det ena eller andra vetenskapliga sättet är därför ingen huvudfråga. Det viktiga är att kunskapen uppfattas som ofullkomlig och att den inte kan ersätta försiktighet och sunt förnuft. En som genom sitt mycket breda kunnande närmat sig en förståelse av natursystemets sätt att fungera är Bengt Hubendick.
Med ekonomi avses definitionsmässigt ”läran om husets/livsrummets förvaltning”. Ur denna beskrivning har efterhand olika uttolkningar sett dagens ljus. En sådan är den s.k. ”economic man”, en skapelse som är förutsägbar i det avseendet att den alltid strävar efter att nå högsta möjliga behovstäckning med tillgängliga medel. Samma sak kan sägas om naturens organismer i övrigt så här finns en rationalitet  särskilt om den ekonomiska mannen omfattar behov att värna barns och barnbarns och medvarelsers livsförutsättningar. Den ekonomiska mannens tillgängliga medel och egocentricitet har dock varit av annat och mer kraftfullt slag än vad som är förenligt med natursystemets villkor. Någon seriös förvaltning av livsrummet har nog aldrig ingått i den klassiska ekonomins program eftersom man allt sedan Adam Smiths dagar har uppfattat naturens resurser som obegränsade eller åtminstone substituerbara.

Naturvetenskapen är ämnad att studera ett färdigt verk och är därför bättre lämpad att hantera uppkomna företeelser än att förutse dem. Vi ser detta i sökandet efter drivmedelssubstitut. Man anar minskad tillgång till fossila drivmedel p.g.a. brist och koldioxidemission, vilket knappast är en prestation i förutseende, och ger sig i kast med att fasa in alkoholer, metan och växtoljor som ersättningsmedel. Vad detta leder till i nästa steg är en fråga som får tas om hand när det blir påkallat. Efter denna princip har vi nu hamnat i en klimatsituation som förhoppningsvis kan hanteras men som vi måste anta kan utmana vår livsstil i grunden. Det har bedrivits forskning som pekat på de konsekvenser vi i dag möter men den har motarbetats. Inom jordbruksnäringen har motståndet främst kommit från universitetssektorn. 

Det är lätt att visa att tillgången på bioråvara i Sverige är helt otillräcklig för att ersätta importen av fossila energibärare. Detta även om man bortser från det fullt tänkbara kravet att framöver anpassa bioproduktionen för att bistå mindre gynnade EU-länder och kanske även andra med livsmedel. . Vi omsätter idag i Sverige över 90 TWh bensin och diesel, 10 TWh flygfotogen och därtill ca 30 TWh olja för vår sjöfart. Vi behöver mer än tre Sverige för att substituera detta. Mot denna bakgrund borde man befatta sig med frågan om vilken livsstil, vilken infrastruktur och vilken produktionsapparat som är möjlig och ändamålsenlig för den exergiram vi långsiktigt kan räkna med. Inom ekologin, och den här underordnade ekonomin, borde man särskilt fördjupa sig i hur natursystemet kan stärkas så att den faktiska exergiramen vidgas snarare än, som nu, krymper. Att diskontera från våra efterkommandes livsbas borde uppfattas som motbjudande.

Visst kan man förstå spontant tvivel om att vår natur är överutnyttjad. En resa genom vårt land visar ju att mycket åkermark ligger outnyttjad och att skogen står tät. Är det inte en ganska hygglig balans mellan uttagning ur och nyskapande av resurser i naturen? Ja, nog kan det se ut så i Sverige men det stämmer inte. Vi ser inte det som brukar kallas skuggarealer, de arealer eller arealekvivalenter som vi drar nytta av från annat håll. Den årliga tillväxten i skog och på åker i detta land innehåller en betydligt mindre energimängd än den vi årligen omsätter. Skogens och åkerns årliga massaproduktion beräknas innehålla ca 270 TWh och vi omsätter över 630 TWh. Enligt beräkningar som gjorts lämnade vi balansen mellan fixerad energi och omsatt energi under 1800-talets andra del.  
___________

Sverige är ett gynnat land när det gäller naturresurser. Vi tillhör dem som har mest skog, åker och vattenkraft per capita. Vad det räcker till kan vi få en viss inblick i genom att skala ner tillgångarna till individuell nivå.

Låt oss som en tankelek dela upp det nationella innehavet på antalet innevånare i lika lotter. Varje lott kommer att innehåller 2,5 ha skog, 3100 kvadratmeter åker, 600 kvadratmeter betesmark och ca 6500 kWh el från vattenkraft. (Härutöver ingår 1.6 ha vatten, berg, vägar, städer, m.m. som vi lämnar därhän i detta sammanhang.)  I ett globalt perspektiv är detta storslaget. Kunde det betraktas som vårt skulle vi klara oss drägligt om än inte på dagens nivå. 

 Hur kan vår försörjning ordnas på denna lott som är 169m x 169m? 25000 kvadratmeter är skog av medelbonitet som kan förväntas avkasta ca 3,3 ton stamvirke (ts). På 57 x 57 m  åker av medelbonitet skall vi planera vår årsförsörjning av föda och textilier, m.m. utan att äventyra kommande års försörjning. 24 x 24 m är bete. Skogsavkastningen torde till större delen bli intecknad för kollektiva behov, byggnation, papper och uppvärmning m.m. Vi kommer inte att kunna odla som nu utan får klara oss med mycket liten hjälpenergiinsats. Skörden kan antas bli ungefär hälften av den vi har som medelskörd idag. Bedömningen att skörden halveras kommer från jämförelse med ekologisk odlings utfall. En tredjedel av arealen används där för kvävesamling med hjälp av rödklöver och grödorna av spannmål och potatis avkastar ungefär 70% av den i traditionell odling. Samtidigt skall vi veta att även ekologisk odling i hög grad är beroende av hjälpenergi i form av maskiner och drivmedel.

Det svenska lantbrukets drivmedelsbehov är ca 3 TWh och dess totala energiomsättning ca 17 TWh. Jordbrukets nuvarande drivmedelsbehov kan försörjas med ca 400 000 ha ekologiskt odlad höstraps (om insektsangreppen kan kontrolleras). I övrigt är det ungefär den areal som av odlingstekniska skäl kan odlas i landet. Något nämnvärt bidrag till den övriga dieseldriften i landet blir det knappast tal om.

 Vad har våra grannar i EU för utgångsläge? Ja, EU-medborgarens försörjningslott är något större än världsmedborgarens. Man kan räkna med 2500 kvadratmeter åker och 7000 kvadratmeter skog men variationen är stor. Engelsmannens åkeryta är 30 x 30 m och skogsytan är liten. Nederländaren och Belgaren har ännu mindre ytor. Dessa länder måste förlita sig på goda grannar.  Frankrike och Polen är bättre rustade när det gäller åkermark per capita än t.o.m. Sverige men med skog och vattenkraft är det sämre beställt. Man kan fråga sig hur Nederländerna kan ha problem. Landet ifråga är ju en stor exportör av lantbruksprodukter. Ja, landarealen är ungefär en tiondel av Sveriges och befolkningen är 15 miljoner. Såväl jordbrukets som industrins råvaror importeras till största delen. Om än inte i samma grad så är även EU beroende av omvärlden utanför EU för sin livsmedelsproduktion. EU:s jordbruk förutsätter fodermedel, handelsgödsel och olja utifrån. På detta bygger nuvarande överskott. Utan denna införsel blir försörjningsläget kärvt i Europa även utan klimatstörningar.

Enligt Sternrapporten, som nog flera har tagit del av, liksom SMHI:s och en del tidigare framtidsprognoser kommer Norden liksom Kanada och Rysslands nordligare delar att gynnas. Även USA:s torra centrala delar och de torra chernosemjordarna i södra R yssland m.fl. stater förefaller åtminstone en mindre förbättring kunna förväntas. I det jag kallar gynnade områden hålls vattenbalansen relativt oförändrad genom att nederbörden ökar samtidigt som temperaturen ökar. För Sveriges del förefaller östliga delarna av Götaland och Svealand dock få mer torka. Ökar nu medeltemperaturen med tre grader i mellansverige från ca 5 till åtta grader får vi en odlingsmiljö liknanden den i mellaneuropa. Den är vi bekant med och bör inte innebära några större bekymmer men ändringens effekter på våra ekosystems artarkitektur, särskilt vid en snabb ändring, väcker viss oro. I lantbruket kommer den naturgivna bördigheten att öka till följd av längre vegetationsperiod och bättre utnyttjande av vårt ljusklimat. Omsättningen av organiskt material i marken kommer att öka och under ett antal år och frigöra ”extra” växtnäring som vi kan dra nytta av. Samtidigt måste vi räkna med mer skördesvinn på grund av växtskadegörare. Barrskogen anses inte gynnas och särskilt inte granen.

Prognoserna pekar samfällt på vattenbalansproblem i Europas sydliga länder. En tregradig ökning bedöms leda till återkommande svår torka i dessa redan torkdrabbade länder. En fyragradig ökning, vilken inte anses vara osannolik, skulle minska den växttillgängliga vattenmängden med 30-50%.

Det inses lätt att sådana förändring i Europas och andra världsdelars odlingsförutsättningar kommer att få demografiska följder. 

Enligt prognoserna och vissa redan gjorda erfarenheter kommer den globala livsmedelsförsörjningen att försvåras och allvarligast blir problemen i Afrika och i delar av Asien och Australien. Torka torde vara den viktigaste orsaken men smältande glaciärer, tidvisa kraftiga nederbörder och en höjning av havsnivån kommer att omöjligöra odling i flera viktiga deltan, flod- och kustområden. Kustnära sötvattenakviferer och grundvattentäkter som används för bevattning kommer i högre grad än nu att försaltas. För närvarande svarar drygt 270 miljoner ha bevattnad åkermark för 40% av jordens livsmedelsproduktion så även måttlig minskning av tillgängligt sötvatten kan få allvarliga konsekvenser.  

Finns det då någon acceptabel lösning på problemen? Vad kan vi ställa för förhoppningar på tekniken? Ja, tekniken kan naturligtvis ta fram sparsammare alternativ till de existerande men den kan inte begränsa alternativens användning och den kräver alltid naturens support för material, exergi och omhändertagande av avfallet som tillverkningen och användningen leder till. För övrigt är den situation vi befinner oss i ett teknikens alster. Ny och sparsam bevattningsteknik finns prov på och är under alla omständigheter angelägen. I övrigt torde behovet vara anpassning till vårt faktiska livsrum.

Vad kan forskningen uträtta? Vi bör nog acceptera att forskarna faktiskt är ganska vanliga människor med intellektuella begränsningar, karriärönskan och villaamorteringar. En något så när trygg framtid är inte förenlig med längre utflykter utanför forskningskonvenansens huvudstråk. Omvärldens ekonomiska strukturer accepterar inte heller sådant som äventyrar marknadsdrivande konsumtionslusta, komfort och makt. När efterfrågan på kunskap inom området växer sig tillräckligt stark kommer naturligtvis forskningen igång. Det hade känts bra om universitet som SLU med sitt ekologiska och odlingstekniska kompetensansvar hade varit på väg redan för tjugu år sedan eller åtminstone i denna dag. Vi kan ju knappast vänta oss att samhällets beslutsfattare går före samhällets utbildnings- och forskningsanstalter i detta. 

 Tack för ordet
 





Underlag för diskussion


Hur kan den naturyta som rent statistiskt tillkommer en svensk förvaltas för att fylla våra konsumtionskrav. Viss ytterligare information har givits i föredraget .

Åker:  ca 3100 m2
Bete: ca     600 m2 
Skog ca 25000 m2  (årlig avkastning är inklusive grot ca 5 ton ts.)

(En niomiljondel av elektrisk energi från vattenkraft är ca 6700 kWh/år)

Tänker vi oss att äta som idag skall rutan producera:
86 kg brödspannmål
60 kg kött varav 18 kg nöt, 35 kg fläsk och 7 kg fågel och övrigt.
10 kg ägg
(13 kg fisk)
143 kg mjölk inkl. syrade mjölkprodukter
9 kg grädde
16 kg ost
19 kg matfett (smör, margarin och olja)
60 kg potatis
125 kg frukt och grönt
14 kg socker
123 l maltdrycker, läsk, alkoholhaltiga drycker och övrigt

Kosten ger en daglig energimängd på ca 2780 kcal. Med vanligt svinn hamnar vi på 2200 - 2500 kcal.
Härtill kommer behov av viss yta för fiberväxter, t.ex. lin eller lämplig bytesprodukt för bomull samt ull.

Odlingen
Åkerrutan på 57 x 57 m kan lämpligen delas i tre (spannmålsinriktning)eller fyra (husdjursinriktning) lika stora delar om vardera 1000 m2 resp. 750 m2 som kan delas ytterligare där växtföljdssekvensen behöver vara längre än fyra år (t.ex. för ärt/ böna och oljeväxter) och för att få nödvändig artvariation.

Låt oss för enkelhets skull koncentrera oss på spannmålsinriktning: På en tredjedel odlas rödklöver som plöjs ner (kvävegödsling).
På den andra tredjedelen odlas näringskrävande grödor som H-vete och H-raps men även potatis, ärter/bönor och köksväxter. Låt en tredjedel av denna ”mittruta”användas för H-vete, en tredjedel till H-raps och en tredjedel till lika delar potatis, ärt/böna och köksväxter.
På den sista tredjedelen odlas vårsäd med klöverinsådd. Betesarealen kan ses som ett bytesobjekt. Den är bara till liten del odlingsbar.

I ekologisk odling med spannmålsinriktning enligt ovan kan vi  förvänta oss 145 kg H-vete, 82,5 k rapsfrö som ger ca 30 l olja och 50 kg oljekaka, 30 kg ärt/böna och 80-100 kg köksväxter, 220 kg potatis (ca 40 kg torrsubstans) och, slutligen 250 kg vårsäd.


35 kg fläsk kostar ca 175 kg spannmål inkl. viss mängd ärt/böna och potatis (160 kg potatis motsvarar ca 41 kg korn).
7 kg fågel kostar ca 20 kg spannmål inkl. viss mängd ärt/böna och oljekaka
18 kg nötkött kostar motsvarande 250 kg spannmål inkl viss mängd ärt/böna
10 kg ägg kostar 25 kg spannmål inkl. viss mängd ärt/böna och oljekaka
143 l mjölk kostar motsvarande 60 kg spannmål
16 kg ost kostar motsvarande ca 80 kg spannmål
Överskottet av växtolja blir ca 20 kg (vilket förestrat med metanol räcker för den tyngre jordbearbetningen, tröskningen torde få göras med el-motor)
Maltbaserade drycker motsvarar ca 20 kg korn
Frukt och grönt bör kunna täckas med hjälp av den lilla trädgårdsandel som statistiskt tillkommer och socker får bytas in ( motsvarar ca 20 m2 odlingsyta) 
Smör och grädde följer mjölken.

Vi har alltså 537,5 kg ”spannmål” inkl. ärt/böna potatis/potatisekvivalenter (60 kg konsumtionspotatis motsvarande 15,5 kg spannmål), och oljekaka samt 600 m2 bete att utarrendera. ”Spannmålsbehovet” är 799 kg.

Att vi fyller vårt behov idag beror på hjälpenergiinsatser av olika slag som ökar skörden kraftigt och på viss import av spannmålskrävande förädlade produkter.

Diskutera gärna driftsformen med husdjur men främst vilken odlingsyta/person som krävs för att få livsmedelstäckning enligt dagens anspråk och för att jämte detta få fram etanol för t.ex. 750 mils årlig körning (0,7 l bensin/mil vilket motsvarar 1,03 l etanol/mil). Man kan utgå från att tillverkningen av etanolen har en verkningsgrad på ca 33%. Energiinnehållet i 1 ton spannmål vid vattenhalten 11%  är ca 4700 kWh. Diskutera gärna även vilken roll skogen kan spela och vilken del av skogen som kan antas bli förbehållen kollektiva nyttigheter. Reflektera även över hur EU med sin åkeryta på 2500 m2 och sitt medelinnehav  av skog på ca 7000 m2  kommer att påverka svenskens disposition av åker och skog.