I OTAKT OCH TAKT MED VISIONEN OM DET HÅLLBARA SAMHÄLLET
Sigtuna Exergigrupp och Sigtunastiftelsen 2006-05-17

På Exergigruppens hemsida http://exergigruppen-sigtuna.se/ finns flertalet av samtalsdagens olika inledningar. Här följer därför några anteckningar till stöd för det fortsatta samtalet – tyvärr dock sammanställda alltför sent efter samtalsdagen (beroende på att den ene av oss två passade på att disputera i slutet av maj, vilket i sin tur vände och ned på mycket av den ordinarie planeringen!).

De olika inledningarna och de efterföljande grupp- och plenarsamtalen kom att på ett naturligt sätt röra sig omkring några av de åtta punkter som tillställts deltagarna i ”Utkast till punkter i dialog – underlag för samtalsdagen 17 maj 2006”, framför allt punkt 2 om den västerländska civilisationens övermod att inte respektera de grundläggande processer som bildar naturresurser, punkt 3 om det rationella paradiset med dess masskonsumtion av exergi som grund för ökad tillväxt och ökad materiell välfärd,  punkt 4 om det sviktande ekosystemet samt punkt 6 om termodynamiken som grunden för ett livsuppehållande system.

I samtalsunderlaget finns under samtliga punkter rubriken ”Att göra” – i allt väsentligt återstår den underrubriken att fylla med innehåll vid kommande möten, eftersom samtalsdagen den 17 maj primärt arbetade med ytterligare kunskap om de utmaningar, som vi står inför såsom samhälle och enskilda medborgare/opinionsbildare. Uppgiften gäller ju en diskussion om uthållighet/hållbarhet i relation till behovet av en omorientering av vårt samhälle (se punkt 3 i samtalsunderlaget).

Några anteckningar från inledningarna
Den avgörande frågan är vad som den nuvarande generationen beslutsfattare lämnar över – och kan lämna över – till nästa generation. Fler av de svåra, angelägna miljömålen, bland annat om begränsad klimatpåverkan och en giftfri miljö till både lands och sjöss, påpekade Svante Bodin kan endast lösas i ett globalt perspektiv. Eftersom varken länderna omkring Östersjön, i EU eller inom FN är överens om konkreta åtgärdsprogram, är det frestande för ett lands beslutfattare att skylla ifrån sig på andra länder.

Folke Günther valde begreppet ”bibehållbarhet” i stället för ”hållbarhet”. Bergreppet 'bibehållbarhet' eller 'behållbarhet' ställer (till skillnad från begreppet 'hållbarhet', som frågar hur stora yttre påfrestningar ett system kan tåla) frågan hur länge en viss verksamhet kan fortgå utan att den sätter käppar i hjulet för sig själv (dvs visar sig inte vara bibehållbar. Detta är en mer korrekt översättning av engelskans 'sustainable'. En synonym till 'sustain' är 'keep'.
Uppgiften gäller att bibehålla samhällsutvecklingen på en sådan nivå att den är i samklang/balans med naturen/skapelsen och därmed optimalt tjänar ekosystemet. Som det nu är, utgör uttaget av fossila bränslen grunden för den nuvarande befolkningsökningen.

Avgörande för den kommande samhällsutvecklingen är om förutsättningar kan skapas för nya former för närsamhällen, ett slags ruralisering i motsats till en ohämmad urbanisering. En tätort kan tänkvärt nog definieras, medan ingen vet var gränserna går för staden i fråga om storlek – och omänsklighet.

Människan måste finna sin plats som medarbetare i det ”lönsamma exergisystemet” och inte – som idag – handla på ett sätt som nästan konsekvent medför ”exergimässig olönsamhet”. Det gäller att bygga upp en kunskapsbank av erfarenheter och argument, där medborgarnas bidrag kan upplevas som en positiv utmaning. Vi kan inte göra något mer positivt i detta avseende än att samverka med naturen/skapelsen. Detta perspektiv beskrev Staffan Delin som en meningsskapande vision. Människan utmanas att göra gentjänster, så att naturen förstärker sig själv. Det rationella paradisbygget måste ifrågasättas – och avslöjas – eftersom risken är uppenbar att vi ekonomiskt fartblinda går in i framtiden. I skrivande stund kan noteras att
Sv D publicerat en understreckare (26/6 06) ”Människan leker rysk roulett med jorden”. Både denna artikelrubrik och mycket i artikeln understryker vad som sades vid samtalsdagen.

I lärandet/undervisningen ingår vår möjlighet att påverka barnen i deras upplevelse av framtidsfrågorna. Kommunernas naturskolor är en sådan undervisningsform att nå barnen utan att der skall uppleva mer och ny kunskap som en börda. Per Snöbom påpekade att alltför många ”måsten” kan leda till miljötrötthet bland alla de olika livsstilskoncept som barnen ställs inför. Goda upplevelser och minnen av naturen kan skapa positiva upplevelser, vilka i sin tur kan utmana inför företeelser som försurning och omedveten resursförstöring. Det gäller alltså att förmedla en känsloupplevelse inför de utmaningar, som vi står inför på detta område.

Inför uppgiften att söka ändra på utvecklingen för att bidra till en mer långsiktig uthållighet argumenterade Olof Thomsson för närsamhället som en sammanhållande vision. Lokalproducerade livsmedel kan motverka den del av växthuseffekten, som består av handelskedjornas allt större koncentration till allt färre och större förädlingsställen (nerlagda mejerier, bagerier, slakterier etc.) med åtföljande allt längre varutransporter samt allt större köpcentra med åtföljande transportproblem bland konsumenterna. När gradvis det livsuppehållande systemet förbrukas inifrån, så kommer exergifixeringen inte längre kunna fungera.

Några notiser från grupp- och plenarsamtalen
Den bistra sanningen är att omställningen kommer att ombesörja sig  självt, när världen (se exempelvis Nordkorea) svälter ihjäl sig genom bland annat ökad militärkonsumtion.

Vi kan inte så att säga förbättra naturen, däremot kan vi avsevärt förbättra vårt samarbete med den. Ändras systemets förutsättningar, skapas nya och andra förutsättningar för de livsformer vi är beroende av som människor.

Vår uppgift måste vara att på saklig grund kunna ge skäl för vårt kritiska synsätt och därvid finna formerna för en trovärdig och positiv  argumentation. Det gäller att visa på den omsorg om skapelsen, som vi omsorgsfullt och icke-politiskt vill uttrycka – även om det av nödvändighet kommer att bli i form av kritik mot den rådande samhällsinriktningen. Uppgiften handlar om att byta språk och perspektiv för att få fatt på verkligheten – och utifrån denna kunskap agera på ett mer medvetet och ansvarigt sätt än att ”endast” exportera vår miljöskuld till andra länder.

Rättvisefrågorna måste komma upp på bordet, eftersom vi i den rika delen av världen lever det så kallade goda livet på andra länders och människors bekostnad. Det gäller således att se vårt land i ett större globalt perspektiv och därvid  - med vårt omvärldsberoende - aktivt söka behandla de fundamentala miljöfrågorna såsom de gränsöverskridande frågeställningar de är.

Dagens samhällsbärande vision förutsätter tron på människans förmåga att kunna förädla tillgängliga resurser i ständigt nya mervärden. Växande anspråk föder nya kravlistor, som de politiska partierna gör sitt bästa att infria och utställa som vallöften. Inför en förutsatt tillväxt med ökande materiell välfärd och ökande krav om stegrad konsumtion i ett högenergisamhälle måste en insikt tydliggöras om att all tillväxt kräver energi och nyttigheter, som i ett världsperspektiv idag är allvarligt i obalans.

I vördnad och respekt för skapelsens uppbyggnad finns en dimension som förr eller senare leder fram till en omställning av vår nuvarande livsstil. En sådan dimension kan inte kommenderas fram uppifrån – den kan endast växa fram underifrån som en övertygelse om vad den gemensamma överlevnaden kräver.

Sammanfattningsvis:
Vår uppgift är att diskutera, analysera, argumentera och söka skapa handlingsmodeller. På olika sätt har vi i denna process blivit påminda om att också lyrik och konst är uttryck för det vi söker oss fram mot. Ett förhållningssätt som karaktäriseras av förundran utgör därför en del av vägen framöver:

    Jag är vinden som andas på sjön
    Jag är vågen på havet
    Jag är viskningen i lövet som rasslar
    Jag är solens ljus
    Jag är månens och stjärnornas strålar
    Jag är kraften i trädet som växer
    Jag är knoppen som slår ut i blom
    Jag är rörelsen i laxen som simmar
    Jag är modet i vildsvinet som kämpar
    Jag är snabbheten i hjorten som springer
    Jag är styrkan i oxen som drar plogen
    Jag är storheten i den mäktiga eken
    Jag är tankarna hos alla människor som prisar min skönhet och nåd
                                                                                 (Keltisk andlighet)



Till sist några data att redan nu föra in i almanackan för fortsatt ömsesidigt lärande och samtal:
* Onsdag 22 november 2006 höstens samtalsdag: ”I otakt med exergiuttaget – hur tala om (kommunicera) ett växande samhällsproblem?”
* Onsdag 18 april 2007 vårens samtalsdag
* Måndag 6 augusti – onsdag 8 augusti 2007 vårt första ”minisommaruniversitet”
* Hösten 2007 Sigtunastiftelsens stora miljökonferens i samverkan med bland andra Sigtuna exergigrupp


Med goda sommarhälsningar

                Gustaf Delin        Gunnar Weman